United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han rös till av lycka. Åtminstone inte som Kalle, den vildbasaren, tillade hon. Han kände ett litet sting i hjärtat, då hon nämnde Kalle. Han hade helst önskat, att hon jämfört honom med fästmannen, skulptören, geniet... Men så kommo Rose och Kalle tillbaka från sin promenad på Västra Storgatan. Va det inte som jag sa, Rose! Här sitter di ännu i mörkret och dillar.
Han skulle aldrig heller förråda sin kärlek till henne utan kanske en gång, långt fram i tiden, då skulptören dog och han följde Greta från graven. Och då de båda stodo i det tomma sorgehuset och hon begrät sin ensamhet och sin sorg, då hon klagade över att hon nu stod övergiven i livet, då skulle det ske Han skulle säga, stilla och ödmjukt: Och jag, finns inte jag?
Han visste ej mera, vad han skulle säga annat än: "Jag älskar dig!" "Du ska inte tro, att jag är en sådan skurk som skulptören. Jag avskyr det slagets mänskor." "Jag är en gentleman !" Rose kunde ej undgå att märka skillnaden. Hon var i grunden en precieuse med starkt krav på formen när den gällde andra, hon älskade broderierna, när andra utförde dem.
Det vill säga Frippe är egentligen 120 år men han gör sig till så att man märker inte att han är mer än 55. På ett säte i allén satt den unge skulptören som jag träffat en sommar ute i havsbandet. Jag slog mig ned och vi pratade. Kommer ni till Storön i sommar? Nej, sade skulptören, jag får inte. Jag har stört friden där. Klockaren och prästen ha förbjudit mig att bo på ön. Besynnerligt.
Hur kunde man vara svartsjuk på en konstnär, som skapade nakna kvinnor och som var ett geni! Stellan älskade sin hopplösa kärlek, han vårdade sig om den, som man vårdar sig om en sjuk, man aldrig vill, att den skall tillfriskna. Han skulle alltid älska Greta, också då hon blev gift. Han skulle älska dem båda, till och med skulptören. Han skulle bli deras verklige och ende vän.
Han älskade Greta, älskade henne med hela sin själ. Det var visserligen en hopplös kärlek: hon var tjugu år och hemligt förlovad med en skulptör, ett riktigt geni, som nu låg i Paris och skulle bli världsberömd. Det var han, som gjort alla de nakna kvinnofigurerna i våningen. Men hopplösheten i hans känslor gjorde hans kärlek endast dubbelt skön. Han var ej svartsjuk på skulptören.