United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Därpå gick vintern utan att han såg henne, och så kom sommarn, när han for till skären igen. En dag, när han pratade vid gårdens mor, som nu var änka, kom det på tal om Mari. Nå, sa gumman, hon är väl bortkommen nu? Hur så, hon är ju i ett gott hus och har det väl. Och herrn bryr sig inte om henne längre, sen han förlorat henne. Vad för slag?
Karlar äro så der Gud har skapat dem att styra oss qvinnfolk. De äro kloka de, och derför allvarsamma. Här är tomt nu, men snart blir det annat! Hvad jag skall tralla dagen om, när vi bli två som äro glada. Och så ska' vi se om inte Paavo blir glad, han också! Gud är ibland god till och med mot oss qvinnor! Så pratade hon medan hon ordnade inne i stugan.
När flickorna om en stund skulle gå, följde Hanna dem ett stycke. Qvällen var mörk och kall, butikfönstren strålade i klar belysning och menniskorna knuffades på de mest trafikerade gatorna. Flickorna vände in på en sidogata. De gingo alla tre i bredd och pratade ifrigt. Så kommo de förbi ett hus, der gardinerna ännu ej blifvit nedfälda för fönstren till en klart upplyst sal.
Men blir det en fin och anständig bolagsmiddag, så anmäler jag mig som festtalare. Ingenjören gick hem. Han smög sig utmed husraderna och pratade en smula för sig själv. Han mötte Liter-Pelle i spetsen för sju sopande gubbar. Sopningen avstannade, gubbarna stödde sig emot sina kvastskaft och stirrade på ingenjören. Och Liter-Pelle, som gick i bakrus, viskade tämligen hörbart: Den fan är full.
En afton strax efter sutto de tu inne i Axels rum och pratade, det vill säga herr Axel talade och Mari hörde mest på. De hade ett fotografialbum framför sig och betraktade porträtt, och bland dem fäste sig flickan huvudsakligen vid sin väns syster. Och hur hon vände bladen kom hon alltid tillbaka till henne.
En del kvinnor äro ju så uppfinningsrika. Så man hinner inte undra över dem. Så en afton, var mannen på sitt kontor. Han ringde hem och pratade med sin hustru. Kommer du snart hem, sade hon. Ja, snart tar du emot mig? sade han. Kom, sade hon. I päls? sade han och skrattade. Då ringde hon av.
»Kamrern är sig inte lik», hviskade hon, »men där finns något i blicken, ja och så kring munnen!» Kaffet kom in, frun sprang omkring och gjorde sig tusen onödiga omsorger, hon slamrade med allt möjligt, pratade i ett, puttrade och bråkade.
I alla fall ska jag väl ta och åka ner där en af dagarna och se, hur de ha det och hur hon tar sig ut, när hon inte går i gillestass. Jag ska komma tidigt en morgon och se, hur de då ta mot mig. Han reste. När han kom, såg han rent förtjust ut. Jag fick syn på henne ute på klöfverfältet. Hon satt och mjölkade. Jag steg af och gick bort och pratade med henne.
Lapphundarna, alltid vaksamma, kunde plötsligt få se någon ren, som obemärkt ville ge sig ut till bättre bete. De pilade iväg efter, rätt genom hjorden så man fick se till att stå på benen om man kom i vägen för dem. Det underliga, mjuka, men ändå vilda språket, ljöd öfverallt. Lapparna pratade, de pekade med häftiga rörelser ut åt hjorden, skreko för att göra sig hörda.
Ja, nog visste Per-Erik, att han var "ren och snygg". Det var bara måndag ännu, och han hade sista lördagstvagningen, denna gång åtföljd af trång, näsklämmande skjorta, i alltför friskt minne. Anna-Lisa får ligga där hon å', sade Brita-Dea. Hennes anlete lyste af belåtenhet och hon pratade med barnen, som om de varit gamla bekanta.
Dagens Ord
Andra Tittar