United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dessa båda blinda barn hade en mycket glad julafton. Karl var så lycklig, när han höll den nya, präktiga fiolen i sin hand, och hans stråke lockade ur den de skönaste melodier. Och Mimmis ansikte strålade, när hon satt framför den stora bibeln med upphöjda bokstäfver och med sina späda fingrar läste berättelsen om Jesu födelse.
Skymningen var redan inne. Det var tid att begiva sig till henne. Klemens drog kåpan över huvudet och gick. Bakporten till prokonsulus palats var öppen. Föreläsaren hann obemärkt och utan alla äventyr Eusebias budoar. Hon tycktes hava väntat honom. Glädjen strålade tydligt i hennes ögon, när Klemens inträdde; hon hälsade honom förtroligt välkommen.
Där var stora salar med vackra möbler och ljus som strålade i stora vackra lampor. Och där var tjocka fina mattor på golven, så tjocka att det inte hördes när man gick. Och jag fick leka och göra allt vad jag ville. Det var som ett riktigt slott, så vackert och fint. Och över det lyste alltid solen. Min dotter såg på mig med stora undrande ögon. Vi sutto tysta ... och jag såg min moders hus.
Modren såg efter honom. Han stökade länge der uppe. Bakom en lår full af obrukbart skräp såg han någonting, som föreföll honom värdt hans uppmärksamhet. Han letade och fann slutligen under några bräden och trasiga möbler en fiol, fadrens gamla ljusbetsade birfilarfiol, den som han så ofta hört modern tala om. Hans hjerta klappade. Hans ögon strålade.
Det strålade nu af försoning och frid, och man öfverbjöd hvarann i vänligheter. Man sökte hvarandras blickar, undvek störande sysselsättningar, läste önskningar. Så kom begrafningsdagen. När kistan skrufvats igen och bars genom salen, som var fyld af svartklädda, råkade en liten syster i attack. Hon skrek och kastade sig i armarne på Johan.
Guldskyar i luften Summo och strålade ljus mot jorden, och ljummade vindar Kommo från ängarne än och lekte med ångor af blomstren. Lätta, med sväfvande steg, som hade af vingar de lyftats, Styrde de unga sin färd mot den speglande stranden af träsket.
"Ditt hem går an, ditt försvar är godt; Ditt yrke, det är dock, säg, Att stjäla kyrkor, att snatta smått Eller röfva på allmän väg?" "Och hade jag stulit stort eller smått, Visst ägde ett öre jag dock; Och hade jag plundrat en tiggare blott, Visst bar jag en helare rock." Då strålade Döbeln af välbehag: "Von Schantz, herr kapten, hör hit! Hvem var den tappraste man i dag, Som föll här i kompanit?
"Nej min flicka, det kommer jag ej att behöfva göra. Jag önskar, att du må komma på denna bal". Rosa var på balen. Otaliga ljus strålade mellan kristaller. Unga, sköna flickor i lätta drägter sväfvade omkring vid sina riddares arm. Rosa satt stilla, obemärkt i ett hörn.
Han strålade upp, genast som han fick se henne, och utan att fråga sina värdar, inbjöd han henne gästfritt att stiga in till måltiden och slå sig ned vid hans sida. Att intaga platsen bredvid honom på bänken syntes henne för hedersamt, men hon satte sig på en pall nedanför honom.
Då såg furst Voldmar opp, Hans panna strålade, hans kinder glödde; "Miljutin", sade han, "I dag går ingen sorg från denna boning." En suck, ett ljud, en ton, Ett ord, ett namn flög nu från furstens läppar, Och se, den slutna dörrn Till praktgemaken uppläts i detsamma, Och mera skön blott nu I purpurdagern af ett ljusnadt öde, En rosig vårsky lik, Stod för den gamles häpna blick Nadeschda.
Dagens Ord
Andra Tittar