United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och nu bönfalla vi dig, vår goda moder, att sätta in hans lekamen i likboden intill morgonen och att den hedersamt måtte två ärliga ljus... ett den högra sidan och ett den vänstra... och att ett par systrar bli tillsagda att vaka vid båren. En rimlig begäran har jag fått villfara förr, svarade hon. Det är helt enkelt en systerlig plikt.

Är du från dina sinnen? Du står ju ensam och vapenlös. Vapenlös är ingen, som har svar tal. Jag kommer för att gästa dig som i de gamla dagar, Magnus. Vänd om och följ mig till ditt Nyköpingshus, att du kan taga mot mig hedersamt med facklor kring väggarna. Jag behöver vila ut en tid stoppade dynor.

Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är. Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren. Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider.

Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighetMen i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.

Men ute i landet viskas det, hertig. Det går som en smygande skogseld. Minns, det är inte de bästa, som ha de onda tungorna. Det är de listiga och lurande och alla, som ha ögonen folkungaarvet. För var dag växer stormen. Hertigen mulnade. Allt skvaller har sin gamla gång. Det futtiga görs honungssött, det låtsade hedersamt, det mänskliga brottsligt, det ohyggliga blir det skrattat åt.

Han strålade upp, genast som han fick se henne, och utan att fråga sina värdar, inbjöd han henne gästfritt att stiga in till måltiden och slå sig ned vid hans sida. Att intaga platsen bredvid honom bänken syntes henne för hedersamt, men hon satte sig en pall nedanför honom.

Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt? Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du att säga?