United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så blir det lätt för falska vänners hviskningar Att i hans sinne blåsa vredens flammor opp, Tills han förmås att öka än ditt olycksmått, Visst ej till gagn för honom själf och minst för mig. Bevaka därför dina sorgsna minnen väl, Att ej de få med bittra ord förmäla sig Och föda af sig sorgligare minnen än. Nu gå att sköta dina värf; och äfven du, O folk, mig lämna!
Då knotade gubbarne vid ugnen, och opp steg Ylpytar och sade: "Foga dig hädan man! icke malar din trolldom Ylpytars hjerta till mjöl, mäktigare skulle den då vara. Gå, att ej Saivos små barn bära dig hädan". Och korsets man gick, men hans ord voro icke mildhetens, de voro vredens och förbannelsens.
I detsamma öppnades dörren, och en storväxt gosse på femton år kom in. Han stannade i dörren, när han såg systrarnas bedröfvade ansikten. "Hvad står på här?" frågade han, men fick i detsamma ögat på sin vackra bibel, som låg på bordet, sönderrifven och förstörd. "Hvem har gjort det?" frågade han, medan vredens rodnad steg upp i hans ansikte.
Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som icke bliver renat, icke varder sköljt av regn på vredens dag. De profeter som där finnas hava sammansvurit sig och blivit såsom rytande, rovgiriga lejon; de äta upp själar, de riva till sig gods och dyrbarheter och göra många till änkor därinne.
Hon älskade himmelens stjärnor och skyar, jordens berg, källor och skogar, blommor och fåglar; hon förtjustes av konstens skapelser, och varje klart barnaöga var henne en klar vederläggning av den sats, att människosjälen vore ett vredens barn och från förstone platt fördärvad.
Din fader och din farfader ha dött förrädares död. Om du tänker på dem, varför kommer du hit? Varför inväntar du icke på Kurjala den första polska här som kommer att befria landet från mitt tyranni och att utropa dina förfäder som helgon? Värdigas än en gång höra mig! utbrast ynglingen, nu med vredens rodnad på sina kinder.
Dock nej ... innan Sven hunnit följa vredens rop ur sitt sårade hjärta, skulle helt visst en annan, högre kraft, som för vår ursprungliga natur är främmande, fjättrat hans hämnande arm, och om patronen räckt Sven sin hand och uttalat ett enda försonande ord, skulle Sven med rört hjärta förlåtit allt, ty sådant var sinnelaget hos korporal Brants fosterson.
Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?» Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt? Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
Med tro på löftet af din mund, Som aldrig kan bedraga, Vi döpa dem till ditt förbund, Att du dem må upptaga Och från all synd rentvaga. Här är den rätta lifsens saft, Den ingen du förmenat, Ett vatten, med din Andas kraft Uti ditt ord förenadt, Ett bad, däri din dyra blod Osynligt sig nedsänker, En nådens, icke vredens flod. Som gamla mänskan dränker, Men lif den nya skänker.
Simon sjöng om en sträng och förskräcklig Gud, vars vrede ingen kan stilla, som försätter bergen, rör jorden, så att hennes pelare darra, talar till solen, att hon ej går upp, och förseglar stjärnorna; som sänder sina änglar med vredens skålar över världen att omstörta hedningarnes stad, det stora Babel, det glada, av silke, guld och scharlakan skinande, så att ljus och ljusstake icke mer skall lysa där, bruds och brudgums röst aldrig mer varda hörd därinne ...