United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Saknade hon honom? Var hon olycklig? Hon visste icke, om man fick vara olycklig, om man fick vara missnöjd, då man hade födan och mera till. Hon tänkte icke. Hon lefde endast, födde upp sina barn och arbetade. Det var blott efter en mödosam arbetsdag, efter storm och oro, när solen höll på att sjunka och dagens värf var slutadt, som Lotta tänkte, medan hon hvilade sig ... tänkte tillbaka. Hallå!
Kan man ens tveka om, hvem som är mera skapad för studiernas stilla verld, mannen eller qvinnan; det säger sig ju sjelf. Icke är det den trotsande, väldiga kraften, mannens stolta, djerfva, präktiga mod, som fordras till tankens stilla värf, ej heller kan det ens stå tillsamman dermed.
DANIEL HJORT. Min blick dig följer som ett samvete. JOHAN FLEMING. Be bort till Gud och gör din sista bön! DANIEL HJORT. Din hand förvissne! Jag har bedt min bön. JOHAN FLEMING. Fins ingen Gud, då så en usling dör. DANIEL HJORT. Ej för ett sådant värf, du här utför. JOHAN FLEMING. Ljud snart, signal! Du räddar kung och tron! DANIEL HJORT. Dö bort, signal! Fördärfvets, mörkrets ton!
Johannes hade slutat sitt värf, Kristus fann fältet förberedt för sådd genom hans trogna arbete. Men i denna myckna skörd behöfde han arbetare. Han behöfde vittnen, som kunde nå folket med sitt lätt förstådda hvardagsspråk, men som dock på samma gång voro Jesu vittnen, som kunde vittna om Jesu kärlek och nåd, och sålunda draga massorna till honom.
Alma riktigt sörjde deröfver och tordes knapt tänka på våren, då hon skulle komma att vara allena hemma, skild från sin man för så lång, lång tid. Hon hade i sjelfva verket gråtit, då hon fick veta det, och gråtit än mer, då hon såg med hvilken ifver John vidtog alla förberedelser till sitt värf. Inte ett ord om saknad, skilsmässa, hemlängtan. Inte ett enda! Alma var djupt sårad deraf.
JOHAN FLEMING. Således döden! Blott en flyktig dröm min lefnad var, och intet spår på jorden jag lämnar efter mig. O, det är tungt, det är dock tungt att i sin ungdom dö! Sjunde scenen. Johan Fleming. Fångvaktaren. OLOF KLAESSON. Jag måste bort. Har något värf du kvar, som fullborda jag kan? JOHAN FLEMING. Min moder hälsa och skaffa Sigrid en välsignad graf. Farväl! OLOF KLAESSON. Farväl!
Kristus fann i fiskarena Simon och Andreas, Jakob och Johannes de män, som han behöfde för detta värf. Till dem ljöd nu kallelsen: Följen mig, och jag skall göra eder till människofiskare. Vi gå nu till vår egen tid. Den kallas "missionens tidehvarf". Hvarför då detta? Emedan Guds rike såsom aldrig förr har kommit hednavärlden mycket nära.
"Moder, Salik är sjuk! skyndom att jag må hinna till middagen uträtta mitt värf". Följande dagens morgon var inne, och i glädje helsade Alhejdi solen, ty Salik kände ingen smärta mer, och hans sår var nära heladt. "O Alhejdi, min själ bäfvar vid tanken på, att du vågat dig ensam i öknen. Du som är mig mera än lifvet, du hade kunnat råka ut för vilddjur".
Nu, då han fann det omöjligt att undkomma, kastade han loss sina skot och väntade med stor köld på att få redogöra för sitt värf. "Hvarifrån är båten och hvarmed går den?" ropade en röst från tulljakten, ty en sådan var den angripande seglaren.
I detta sällskap öfvervägde till en början det litterära intresset; men senare, när vännerna mognade för allmänna värf, det fosterländska och folkeliga. Så betydelsefulla företag som Finska litteratursällskapet och Helsingfors Lyceum ha därifrån utgått.