United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ukkos grå hår var slätkammadt, hans ansigte sken ännu efter tvagningen i badstun i går afton, hans stora väldiga näfvar lågo hopknäpta framför honom bordet.

Jag satt just gåsabänken och smorde mig med siktebröd och gåsister, när vaktpojken kom hufvudet in genom stugudörren och stod näsan öfver två väldiga »mullstöflar», som far hade lagat och jag nu nyss burit hem. Vilddjuret är här! skrek pojken. Hvilket vilddjur, ditt vilddjur! skrek Fader Mårtenskan och tappade hornskeden i filbunken. Det, som tar af folk! bölade han.

Mot söder beskuggades huset af en präktig rönn och ett par väldiga lindar, sällsynta gäster i nejden och planterade af gamle Erik nuvarande egarens far; de stodo nu i blom och spredo sin starka doft vida omkring. »Här ser obebodt ut och ändå ser jag spår efter människor», sade den unge mannen, »här ligger en duk och där borta hänger en hop kläder till torkning. Hallå där, är någon hemma

Och han gick utan att ha sett barnet, som fortfarande låg i slummer vid prestmors väldiga barm. Han gick, tyst som sjelfva frosten; långsamt bortdogo hans steg i gräset. Annikka vacklade icke, hon stirrade blott framför sig, länge, länge. Hennes varma, röda kinder fingo småningom en annan färg, hennes röda, leende läppar blefvo bleka.

När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning. HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid. För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.

Ja, ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn. Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig. Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke.

När folket hörde domen, vandrade det åter till Banis stad och togo honom af vakten och prydde honom med kransar och buro honom omkring med jubel och lust och sjöngo och ropade: "Herren låter sina nåd väldiga vara öfver dem, som frukta honom".

Under hela tiden satt Hartman bara och nickade och stirrade havet, som kom och gick i väldiga combers, som ibland skar varandras ryggar och förgrenade sig. Han såg ner i det gröna, oljiga vattnet som tvättade babordssidan i evighet, och hans ögon tårades emellanåt. Gud Haschisch grät över sitt älskade barn. Det fanns även drag av grymhet hos mannen, men denna sida behärskade han bättre.

Det är en vacker söndagseftermiddag. Göran och Adolf befinna sig toppen av det väldiga Taberg. Den aktningsvärde och gästfrie inspektorn, som har uppsikt över gruvan och masugnarne stället, och hos vilken de båda djäknarne nyss intagit sin middag, står vid deras sida med en kikare under vardera armen och talar om ställets märkvärdigheter. Utsikten är utomordentligt skön.

Men jämmerli, hur liten den båten är; kan den bära fyra personer?" "Stig in, syster, får du prata sen", sade den gamle och hjälpte utan vidare omgångar den kolossala frun i båten, som sviktade under detta väldiga tillskott i last.