United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett under var det, att jag kunde hitta något fäste och hålla mig fast på tvärbranten. När jag väl hade järnringarna om handloven, tappade jag också mitt tag och föll. Och hade inte havet där varit så djupt och fritt från stenar, stode jag inte nu här med bytet. Svens hoptryckta och väderbitna ansikte klarnade för ett ögonblick, och han såg milt på Hallsten. Vore alla mina män som du!
»Joo, Eriksson», sade Johansson litet förläget. »Dä ä så, att vi tänker strika.» »Strika», skrek trafikchefen och tappade struten, som nu innehöll för tio öre karameller. »Va i hälsefyr är det med er, pöjkar?» »Jo si», svarade Johansson. »Lokmännera strikar över hela Sverige nu, och vi får la följa exemplet.»
Jag är en människa, som har frid med världen. Magnus måste le. Vår saga är fullskriven, Valdemar. Den ene kan inte längre rubba den andres öde. Men förstå mina ord. När det är mörkt... när du sitter ensam... Reser det sig inte syner och minnen omkring dig? Plågas du aldrig av samvetsångest? Valdemar slog med tofsen på sitt bälte. När han tappade den, tog han åter upp den och låg länge och tänkte.
Tvättade, sydde och strök. Rellu-Calle tappade becktråd och syl, han satt utanför på gården med sitt bord och glömde arbeta. Han gapade med sin stora mun in i den öppna dörren, der hon syntes, hans hvita tänder lyste, och hans ögon skeno af en glädje, så ny och stor, att han ännu ej kunde fatta den. Det blef icke mycket med hans arbete. Han funderade öfver sin lycka. Öfver alla verldens ting.
Fru Olga, som stått ödmjuk och ångerfull inför följderna av en dåraktig handling, stark och modig inför skamlösa beskyllningar, tappade i skrattvirveln sans och besinning, drog åt sig kjolarna och störtade blint på porten, som lyckligtvis öppnades inifrån. Efter henne följde Ludwig och Bollan, prästen och Brut. Likväl tystnade varken skrattet eller de skämtsamma utropen och anspelningarna.
Var det icke ett ansikte, som långsamt började att klarna fram? Småtärnorna fortsatte hela tiden utanför dörren sin sång till Lucia, som hjälpte i barnsnöd och kärlek, och i somliga verser kallade de henne Ljusfreyja. För vart ord slogo de ihop händerna, först över huvudet och sedan framför bröstet. De hackade tänder, och de darrande rösterna föllo i sär skärande och vasst som tappade glasskärvor.
Casimir berättade, att han fått fatt på Bollan och att hon sagt det där, som du vet att hon sa. Och då tappade du huvudet! suckade tante Sara. Jag! fnös fru Olga. Sällan! Men Casimir tappade huvudet. Han påstod, att endera skulle vi genast eklatera eller också måste han bums flytta för att tysta pratet. Kan man tänka sig något dummare? Nej, sa tante Sara.
Välvningen var heller inte högre, än att han måste kröka sig. I det ögonblicket tyckte han, att tornet med hela sin tyngd hängde sig över hans nacke som ett ok, och han tappade anden. Ett rungande ljud som av ett klämtslag flög med detsamma genom tornet och fortsatte länge att darra i stenarna. Ringer det redan till angelus? frågade han sig och sökte fåfängt att nå radbandet under pälsen.
Det var det, som sprängde humbugen. Jag äntrade ut samma väg som jag kommit, tog ett fritt språng över några krusbärsbuskar och stod ansikte mot ansikte med min bekantskap från eftermiddagen. Jag erkänner att jag tappade koncepterna. ’Såå, herr Wall i Nyheterna’, sade hon. ’Ni har slagit er på inbrott?’ ’Ja hm nej’, stammade jag.
Lovisa, som stod i köket och stekte abborrar, tappade en stor smörklick på golvet, min dotters moder, som såg efter att Lovisa stekte abborrarna, blev mycket förskräckt och själv sprang jag in och ropade som alla de andra: Vad är det?? Man kan se in i huvet på Clara! skrek min dotter. Man kan se rakt in i huvet! Och det kunde man.