United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den vördige bagaren lät som ett offerlamm leda sig ut, och snart kom han i farstun och kölden i ett tillstånd, som föga var afundsvärdare än det, då han låg som en limpa på Sannas brödspade och skulle stickas in i ugnen. Vid första kalla fläkt, som mötte honom, då han öppnade dörren, var det, som skulle han hafva vaknat till ett ögonblicks besinning.
Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger! Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar. Så stod han upp och gick till sin fader.
Ty sedan jag har vänt mitt sinne, ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes, då jag nu bär min ungdoms smälek.» Är då Efraim for mig en så dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom, huru ofta jag än har måst hota honom?
Men den djupa ångestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade om den förfärliga ansträngning, genom vilken han återvunnit sin besinning. Vid den hotande rörelse Sven gjorde hade patronen blivit likblek och gjort ett språng baklänges, Spöqvist krupit under toddybordet och Svalgren öppnat dörren för att helt inkognito lämna stridsplatsen.
Motgången hade utan tvivel väckt honom till besinning och förmått honom kasta en djupare blick i sitt inre; sedan han icke längre hade ett ankarfäste i rikedomen och ett mål i sin fåfängas tillfredsställande, hade han, för att ej förtvivla, måst söka ett annat, säkrare ankarfäste och ett annat, bättre mål och fann slutligen, efter hårda strider och djup självförödmjukelse, vad han sökte.
Han grep henne fast men icke omilt om ena handleden, och innan hon ännu hunnit komma till besinning, hade han, utan att ett ord växlats, tryckt in dörren, varigenom hon kommit och bägge befunno sig i rummet innanför salongen. Sedan han väl stängt dörren efter dem, släppte han taget om handleden och sade: Förlåt. Hon såg förundrad på honom, varken ond eller ledsen, endast oförstående.
Men, hon visste icke af allt detta, Eva, hon vred sig lös, lutade sig mot väggen, slog händerna mot den, knäppte dem derpå ihop och snyftade så tröstlöst. Erik vardt alldeles rådlös. Han jemrade sig, och förlorade totalt all besinning.
Vid närmare besinning fann han det ändå orättvist att han skulle betala en annans stövlar och han gick till en kamrat, som läste på hovrätten. Han gjorde sin relation och förklarade sig missnöjd med domen. Men du har ju redan skrivit på utslaget, att du erkänt skulden? Ja, det är sant, jag skrev på! Men det bryr jag mig inte om! Jag processar!
I förskräckelsen glömmer Floden och Carlsson, som voro akterom, att hoppa i båt, medan Norman och Rundqvist räddade sig, och de blevo stående på iskanten. Kistan var illa spikad, fylldes med vatten och sjönk, innan någon fick besinning att tänka på annat än sig själv. Nu få vi gå till prästgården genast! befallde Floden, som i dag var mera handlingskraftig än tankeduglig.
Denna anblick bragte henne åter till besinning. I sådant tillstånd kunde hon icke gå in i salongen. Hon försökte lugna sig, drack vatten och gick fram och tillbaka i rummet. Från läktaren hördes musik. »Gammalpiga!» Det namnet skulle de icke gifva henne en gång till. Hennes sista friare, trävaruhandlaren, var ju tillhands. Hon fattade hastigt sitt beslut.