United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och han där, vaktmästaren, hur dyrt gjorde han sig icke betald för de tjänster, som han mer eller mindre motvilligt gjorde honom! Nej, lifvet var eländigt, människorna dåliga, föraktliga och onda! Och det var sorgligt och tröstlöst att sålunda blott vänta på döden, på en dödsbädd i plågor måhända, där han skulle blifva tvungen att på förhand betala den hand, som hjälpte honom.
Och stundom voro vi själfva så nedbrutna af sjukdom, att det var blott ett steg mellan oss och döden. Huru tröstlöst och jämmerligt vore det icke ställdt för oss, om vi icke ägde en uppstånden och lefvande frälsare, som genom sin död öfvervunnit döden och framburit lif och oförgänglighet i ljuset! Därför är Jesus också vårt lif. Den som tror på honom lefver, om han än dör.
Är banan mörk, så långt den än må sträckas? Jag frågar hoppet, som i storm och natt Så ofta tröttat sina vingar redan Och återkommit tröstlöst, som det for. O, höge allmakt, brutit har ditt barn; Låt straffets åskor öfver mänskan ljunga!
Hva ska vi med tocket? Gå in frun, de är kallt." Men nu hördes ett skrän från släden, ett tröstlöst, öfvergifvet lillbarnskrik. Den unga frun slängde schalen. Hon sprang utför trapporna i några steg, tog det skrikande trasbyltet i famnen och bar det upp. "Lilla pyre stackars lilla pyre hvad ha de gjort åt dej. Tyst, tyst nu.
Abraham gjorde en rörelse för att smeka honom. Men händerna föllo ned på bordet. Han brast i gråt. Ingenjören strök honom över nacken och skuldrorna. Han upprepade: Kära gosse, du får förlåta. Det har varit en svår natt. Jag höll emot i det längsta. Men det blev för tröstlöst. En gammal gubbes liv är ju ingenting. Och ser du ser du man måste bryta oturen. Det är som i kortspel
Han tryckte skakande handlovarna mot sina ögon, och ingen visste, om han grät eller skrattade. Är då detta ett människoöde? frågade han och gick häftigt in i salen, mitt öde, tröstlöst, utan nåd och hjälp! Din största grymhet, Birger Jarl, var att du gav mig livet. Spela, Gistre Härjanson! Det misspryder kung Valdemar att snyfta. Goda och ömsinta människor få inte unna honom en stunds lisa.
Sången tonade ut så vackert ibland gran och fur. Det var som om en liten änglahär dragit fram. Skogen lyssnade, höll andan. Inte ett ljud af gläfsande räf af hemskt tutande uf eller uggla. Endast barnens sång hördes. Ante sjöng med, starkt och högt. Han höll sina ögon anropande lyftade upp emot den tröstlöst dystra himmeln.
Men strax derefter kom det, som en ångest, man icke kan hålla tillbaka: »När jag icke såg honom trodde jag allting var bra...» »Det hade kanske inte hjelpt om ni varit med honom», sade vännen, som förstod hennes tankegång. »Hvem vet? Han sade för ett par dagar sedan att han var lam invärtes. Det gjorde ett så tröstlöst intryck på mig hans mor.
Men tiden flyr, och afskedsstunden nalkas, Ett afsked, där om återkomst ej talas, Men intet hjärta lämnas tröstlöst kvar. Jag flyr nu från ett land, där jag en främling var, Och mot mitt sköna hemland syftar färden. Och mången fröjd blef denna kust mig skyldig; Ack, mången lofvad fröjd, men ingen tår Af pröfningarnas gift, af sorgens galla.
Men, hon visste icke af allt detta, Eva, hon vred sig lös, lutade sig mot väggen, slog händerna mot den, knäppte dem derpå ihop och snyftade så tröstlöst. Erik vardt alldeles rådlös. Han jemrade sig, och förlorade totalt all besinning.