United States or El Salvador ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det fanns inte något val, och under stoj och skratt springer Carlsson in i stugan för att leta fram gummans egen härv, som ligger oppe vinden någonstans; och gumman efter skrikande: Nej, för Guds skull, han får inte och riva i mina saker däroppe! Och försvinna de båda två, under högljudda och bitande anmärkningar av de kvarvarande.

Omkring platsen, gatan, leka i rännstenarne grupper af osnygga barn, vanligen skrikande och oblyga, ofta utmagrade och med detta uttryck af förtidig, sorglig ålderdom i sina utmerglade barnaansigten, som alltid åtföljer lastfulla föräldrars afkomlingar. Kommen framför den stora ingångsporten stannade Matti och kastade en skygg blick omkring sig.

Från huset vid Harjula porten hördes tid efter annan en skrikande stämma, ibland sträf och djup, ibland gäll och klagande. Barnen derinne tystnade och vände ögonen bort från skrubben. Qvinnorna upphörde med sitt arbete och lyssnade. Och långt omkring hördes denna röst, öfver ängarna och åkrarna ända till landsvägen och upp till hvarje ställe i gården.

Det är sant att vår ras är det äkta nomadfolket, som ständigt vandrar jorden, utan rast eller ro. vilade händerna det vibrerande röret vid brunnen det behöfs starka nerver för att nära intill det skrikande bruset och den hvirflande lågan öfverraskades vi af dess isande köld.

Och några av dem kommo åter och berättade, att de sett hennes nåds kammarjungfru i småskogen, fasthållen och kämpande med en mansperson, från vilken hon slutligen slet sig lös. Skrikande sprang hon därifrån och han efter. Och manspersonen var ingen annan än förvaltaren Casimir Brut. Men jag, min värderade fröken, går nu och sträcker min gamla kropp i en backe och tar mig en lur före middagen.

Pigorna sprungo fram och åter mellan matbon, som var fullhängd med kokt och stekt av alla slag och säckar med nybakat bröd. Ibland syntes bruden sticka ut huvet genom kammarfönstret med lösflätorna slängande och i bara särkärmarne, skrikande än åt Lotten än åt Clara. Segel segel syntes nu styra in i viken, göra en lov schangtilt förbi brygghuvet, stryka och under bösskott lägga till.

Det låg något tvärt, ovänligt i anslaget; och tonen skrikande som fiskmåsar och tärnor, en riktig skärgårdsorgel, ibland också snattrande som en and, ibland tjutande som en räv; ja de lägsta basarna uppförde sig ibland oanständigt, när det var sjövind och mekaniken fuktade.

Snön virvlade upp och ner, tindrande i båglampornas vitblåa ljus. En droska körde förbi i rasande fart med ett skrikande och stojande sällskap, damer och herrar. Skratt och skrik ströddes ut deras väg, blandade med refrängen av den sista varietévisan. Var icke en av dem Hall? Jo, det var säkert han. Hall var svag för livligt sällskap numera.

Han tyckte sig icke längre tillhöra den stam, som skogstemplens gudar beskyddade. Vid vägen låg också en källa, som var berömd för sin goda och människovänliga vattenande. Han brukade ofta sitta där och självförälskad spegla de skrikande lapparna och öronens stora silverringar.

Efter ett fåfängt försök att uppnå stora landsvägen västerut, svängde flyktingen om och sökte sin räddning bron över forsen. Men här mötte honom patrullen från motsatta sidan, medan folkhopen skrikande jagade efter honom från andra sidan. Sam betänkte sig icke länge. I ett nu klängde han över brons ledstänger och var försvunnen.