United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dessutom ha prästens förfärliga barn sprungit omkring och bedyrat att de sett mordet begås. Och ett äldre stadsfruntimmer ska ha varit hos statarna och sagt, att förvaltaren kommer att bekänna innan kvällen. Det äldre stadsfruntimret, inföll fröken Alexander, är nog ingen annan än jag. Och jag tror fortfarande, att bekännelsen inte ska låta vänta på sig. Sådant har jag på känn.
Förhållandet mellan fru Janselius och förvaltaren, som till denna dag förblivit hennes anförvanter obekant, hade sedan ett par veckor tillbaka samlat det allmänna intresset på Larsbo. Det var en kärleksroman och den eldade alla sinnen. Åttioåriga gubbar följde den med samma spänning som sjuttonåriga ungmör.
Förvaltaren svarade med ovanligt saktmod att han genast skulle rida till Spilleboda för att undersöka saken. Han hade redan varit borta en timme eller mer, då Ludwig anmälde gratulanternas ankomst. Fru Olga fräste: Har jag lust att sitta och sladdra med käringarna! Gå du och håll dem sällskap. Tack så hjärtligt, sa Ludwig och återvände till Brita.
Och det gjorde hon gärna. Hon sa också, att hon trodde, att förvaltaren skulle bekänna före kvällen. Var hon gick fram, lugn och mild, lämnade hon bakom sig bestörta och häpna människor. Hon gick som ryktet. Hennes väg och vandring förde henne också förbi stallbacken. Uppklättrade på räcket vid gödselbrunnen sutto tre manspersoner och rökte cigarretter.
Det förefaller mig nämligen vara av stort intresse att taga reda på, hur mycken betald arbetstid som pratas bort Vartåt gick de? frågade förvaltaren. Det visste hon inte så noga. Karlen hade möjligen gått nedåt parken, flickan hade helt enkelt försvunnit.
Det började klockan 6,43 och varade i trettioåtta minuter och fjorton sekunder. Förvaltaren tog hastigt upp sin klocka; Ludwig skrek: Kors i jissi namn! Tog du tid? Jag tog tid, svarade fru Olga. Och hon tänkte: Det är så gott att jag förbereder dem. Jag tog tid, upprepade hon och pekade på det krossade väckaruret, och jag tänker hädanefter ta tid, så ofta jag blir i tillfälle.
Men spela kort, det var han med om. En präktig fyrväppling: kronofogden, länsman, klockaren och Lars, förvaltaren. Tyvärr gick det alltför fort utför med Lottas man. Han kunde inte hålla sig uppe, så som han stormade på. Af kamraterna sade klockarn först ifrån. Han ville inte vara kamrat med en, som jämt gick och var dödfull.
Då blev kopparslagarn förtörnad och han sa: Är du tjurskallig gubbe, så ska vi genast packa ihop. Och det ska vi ändå göra, eftersom vi måste ge oss av bittida i femdraget. Så gingo de in i huset, döttrarna och mågarna och de andra, och begynte packa ihop. Förvaltaren lät en skrinda köra fram och i den stuvades bohaget. Och förvaltaren sa: Det är grevinnans befallning.
Nej, sade Casimir Brut sedan han som hastigast hälsat de församlade, jag har inte funnit henne. Jag har letat genom hela Spilleboda och kommer antagligen att få obehag av det, ty gubben blev rasande. Så mycket vet jag emellertid, att på Spilleboda finns hon inte, fast hon varit synlig på myren. Ensam? frågade fru Olga. Förvaltaren svarade undvikande: Det vet jag inte.
Jag tänkte göra slut på mig, för jag visste inte annat än att förvaltaren farit efter länsman. Jag tyckte att det var bättre att jag stackare dog, än att hennes nåd skulle bli generad med tråkigheter. Men när jag suttit ett par timmar, kom Axel in till mig och sa: Här kan du inte sitta längre, för nu har förvaltaren börjat skallgång efter dig.