United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är Herrens kvarn, som mal långsamt, men mal fint och svart! Du är upplöst i stoft, och du tror att det är slut med dig. Nej då, det skall börja om igen, och man låter dig åter gå igenom kvarnen! Känn dig lycklig! Det är helvetet här på jorden, erkänt av Luther, vilken skattar såsom en särskild nåd att varda pulvriserad på denna sidan om empyrén. Känn dig lycklig, och var tacksam därtill!
Husch då, den kunde han gärna behållt. Men att han fick stryk, det var till nytta. Han slapp att skämmas, och madammen och Sörman. Och barnet fick kristlig uppfostran. Men en lymmel har det blivit. Å herre Gud ja. Och gubben är död. Husch, så gå de och dö, och så kommer de till himlen och så vet en aldrig, vad de ställa till för en Nej, gå nu med Gud, Sörman, och känn efter att låset tar.
Jaja, jag ber om förlåtelse, men inte för att det rör Carlsson, men känn på den här fioln, herr kammarmusikus, känn på den och säg mig, om den inte är god; den har jag köft hos Hischen och den har kostat mig tio riksdaler banko. Professorn knäppte på kvinten, log och utlät sig vänligt: Micket sken!
Den leken leks ej till tidsfördrif, Så känn på hjärtat och svar mig gif: Skall ni våga i dag, om det gäller, Blankt offra ert unga lif?" "Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd Med årbräckt hand Och vågar dock bjuda ert lif som gärd För kung och land; Jag har ett lif i sin styrkas vår, Det bott i mitt hjärta blott femton år, Säg, skall jag ej våga det bjuda? Jag vill se, hvem min gärd försmår!"
"Slumra", sjöng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen, Slumra och känn i din sömn, känn gladt, att din moder dig vaggar! Snart, ack, hvilar hon själf som du, ohunnen af sorgen, Men af en främmande vaggas du då och drömmer så ljuft ej.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen. För sångmästaren; en psalm av David. Rädda mig, HERRE, från onda människor, bevara mig från våldets män, för dem som uttänka ont i sina hjärtan och dagligen rota sig samman till strid.
Känn själv, huru de kunna klämma! Simon hoppade fram till Klemens, utsträckte sina långa, magra armar, och hans köttlösa, mörkbruna fingrar grepo kring Klemens' hals. Ynglingen gjorde en våldsam ansträngning för att slita sig lös. Men förgäves. Simons armar och fingrar voro som av järn. Han släppte icke sitt tag. Hans ögon, lysande av vansinnets eld, tycktes kasta gnistor.
Åh! här är lustigt, skall du se, tror du jag fryser, nej, jag har så varmt som en eld jag kunde få lif och värme i en is, känn på mitt hjerta, känn hur det slår. Han skrattade på sitt eget fruntimmersaktiga, förnäma vis. Du är litet tokig, flickunge sade han, men följde med. Det bar af genom buskar och snår, regnet från grenar och blad öste ned på dem.
En ska läre sej te liksom hitta vägen tills en ska dit opp en gång riktigt. Gud känn igen rösten och så är en inte obekant hos en, utan kan gå rätt in i himmelen å till Gud, som mor gjorde, när hon dödde." "Du behöf inte ängslas", sade Månke buttert. "Jag staka mig int en enda gång nu sist, och jag är nog lika när te komma ihåg hvad mor sa jag, som du.
Den vithårige riddaren fattade Valdemars hand och bredde ut den över sitt hjärta. Känn här ett hjärta, som är troget som guld, fortsatte han försiktigt, som rädd att stenarna skulle lyssna. Du behöver någon att förtro dig till, Valdemar. Du har länge varit tungsint. Jag märker sådant. Andnöd, tryck över bröstet. Det börjar som en sjukdom.