United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var en äkta folkets man, Båd' dö och lefva kunde han, Den främste, där det höggs och stacks, Den främste, där det dracks. Att kämpa, kämpa nätter, dar, Det var för honom tidsfördrif; Att falla endast blomman var Utaf en hjältes lif. Hvad vapen man i handen höll, Det var detsamma, blott man föll, I stridens eller lekens ras, Med sabel eller glas.
Vi älska lifvets vårglans, äfven vi, Men den, som varar än, sen vårar gått förbi. Vi hunnit pröfva åren mer än han; Ack, hvad de skänka, växlar om likt vinden. På ängen bleknar blomman, bäst hon brann; En annan lott än hon har blomman ej på kinden. . Hvem älskar henne ej, den dag hon ler? Men det blir än en dag, då syns hon icke mer.
Vindarne smeka, solen livar, regnet fostrar henne. Gossar och flickor eftersträva henne. Men plockad vissnar hon och eftersträvas nu av ingen. Det är med flickan som med blomman. Ynglingarne svarade: Vinrankan, som oförmäld lever där hon föddes, på det vilda fältet, lyfter sig aldrig mot himmelen och fostrar aldrig den milda druvan. Hon böjer sig tyngd till jorden.
Känslans gudaflamma Väcktes vid din ljusning; Jord och skyar stamma Kärlek och förtjusning; Sorgen flyr för våren, Glädje ler ur tåren, Morgonrodnad ur bekymrens moln. Blomman låg förkolnad Under frost och snö; Höstens bleka vålnad, Gick hon nöjd att dö.
Bära de prydnader eller blommor, eller skänker åt den sköna bruden på hennes bröllopsdag? Men hvarföre äro deras steg långsamma, deras blickar dystra, hvarföre glädjas de icke? Ack icke prydnader, icke skänker, icke blommor åt bruden föra de, de bära blott en vissnad blomma, den blomman, som var den skönaste af alla. Men se ur qvinnornas boning störtar den ljusa fremmande flickan.
"Wainahée lefde gladare än rosenskyn, ljufligare än doftande blomman, ty hon lefde som en droppe i den starkes hjerta, hon hade gerna varit ett stoft under hans fot; hon kunde ega hjertats fria, vackra ödmjukhet, ty ingen befallte henne lyda slafvens lydnad".
Knappt att en kunde lägga på en gris till julen, en kalv efter Blomman och en till göjeslakt. Fem fanns det redan och sväran gick med sjätte. Nej, det går inte, tänkte mor i Sutre. Och hon begynte springa. Hon tog av sig trätofflorna och begynte springa. Vad det nu skulle tjäna till. Olyckan kunde ske i dag såväl som en annan dag och en annan dag såväl som i dag. Det var lite lönt att springa.
Nog är detta ett frö af den blomman". "Ack, så skönt, ack så galant", ropade alla och började maka på fröet.
"Ser ni, der ligger en underlig sak", sade en fläkt. "Åh det är ju bara ett frö", sade en annan. "Vänta jag vet", sade en, som såg mycket snusförnuftig ut, "ser ni, just här stod den der präktiga blomman som var så rik på sköna dofter, att de räckte till att leka med hela dagarne om och att bära omkring.
"Slumra", sjöng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen, Slumra och känn i din sömn, känn gladt, att din moder dig vaggar! Snart, ack, hvilar hon själf som du, ohunnen af sorgen, Men af en främmande vaggas du då och drömmer så ljuft ej.
Dagens Ord
Andra Tittar