Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
Se, du är en riddares son, ett slott skulle vara din boning, sammet din dräkt och guldsporrar klinga vid dina steg. Men du är född till sorg, icke till glädje; din hands linjer, din pannas välvning, ådrornas väv i dina ögonlock bestämma dig till ve och suckande. Din kind är blek, som blomman, då hon växer i mörker.
"Vackra björk, i dig vill jag hänga min krans, högt upp på en af de svajande grenarna"; och högt uppe sväfvade nu blomman, och hon lefde ett ögonblick af ljus, der intet stoft föll på hennes skönhet; nästa ögonblick var hon död. Qvinnan på Tongatabu.
Varm på fästet lyste vårens sol, Öfver fälten dagg och fjärlar blänkte, Och på ängen stod en ung viol. Vet du, hvad den täcka blomman tänkte? Jo, hon tänkte: O, hur ljuft att här Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta! Du, som mig i ljus och färger klär, Låt min blomning aldrig, aldrig sluta! Så hon bad. Var det en fåfäng bön? Var det fröjd, hon sökte, eller smärta?
Slutligen kastade han bort blomman på gatan, i smutsen, sade artigt farväl och vek in på en sidogata. Greta stod kvar, förvirrad, gråtfärdig. Hon fattade sig likväl snart. Det var ju ett helt äventyr... Eller kunde man inte kalla det ett äventyr? Hon såg sig omkring åt alla håll: det var väl ingen som stod och gav akt på henne?
Blott en dag hade den sköna blomman skådat fram ur sin knopp, och öfver sitt anlete bar hon ännu detta skimmer, som tyckes tveka, om det skall höra till jorden eller himmelen, och som gör det omöjligt för ögat att bestämma, hvar bladet upphör och hvar färgen, daggen, luften, ljuset tager vid.
Flicka, tjusar dig minnets stämma? Låt det säga åt kommande år: 'Så sjöng fursten af Shelma, När han såg i Oihonnas blick'." "Rurmar", tärnan af hafvet talte, "Späd står blomman vid flodernas strand, Böjs af aftonens vindfläkt, När i sömn han dess stängel rör; Sjung för henne ditt hjärtas strider, Du de smäktande drömmarnas skald, Tills i kvällen dess öga Stilla fuktas af tårars dagg.
Går du inte redan, Holpainen, och gör den der kistan, den der kistan... Tala inte mer nu, det tröttar dig. Nog gör Holpainen kistan, och vi skola bestyra om allt, skjortan och täcket och blomman ... var nu bara lugn. Slut ögonen, så får du bättre sömn. Mari slöt ögonen, men läpparna rörde sig ständigt. De andra kunde emellertid inte urskilja orden. Man försökte vara helt tyst.
»Ja, var du inte ett nöt, Schana, då med», röt frun, »ett nöt, då som alltid! Att inte ha så mycket vett kvar för att du hade en smula hufvudvärk, så att du kunde komma ihåg blomman; men du har nu alltid haft dåligt hufvud, Schana», tröstade hon, »ett fasligt dåligt hufvud!» »Men se'n dess, de sista tjugu åren, så har hon alltid stått hos dig.
Därefter böjde hon sig ner, tog upp blomman, torkade av den och lindade in den i sin näsduk. Inte kunde man låta den vackra, dyra blomman ligga där i smutsen... Hon ville gömma den som ett minne. Tomas satt vid fönstret i sitt rum. Han hade icke tänt någon lampa.
Sin bana kände stjärnan, fästet sänkte sig Ej krossande på jorden ned, af jordens törst Ej sväljdes svala hafvet, hafvets hunger slök Ej jorden opp; men vid den strand, där vågen steg Mot skyn, stod blomman, synlig knappt, och växte trygg. Så ordnar Zeus sitt välde, grundar ytterst allt På rätt blott, aktning äfven för den svages rätt.
Dagens Ord
Andra Tittar