United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och vändande sig till prästen, tillade hon: Det har jag heller aldrig ångrat; för jag ska säga kyrkoherden en sak: jag har funnit, att manligt umgänge verkar befruktande. Då brast den olycksalige prästen i ett förfärligt skratt och sedan han skakat av sig den värsta munterheten och torkat ögon och mun med en tvivelaktigt ren näsduk, sa han: Det är så sant som det är sagt, fröken Sara!
Tänk om hans far eller tant kom just nu! Vad skulle de säga? Han blev svag i knäna av skräck. Gråt inte, gråt inte, viskade han med en röst, som stockade sig i halsen. Men Rose bara tjöt. Hon hade fått upp sin näsduk, och i den anförtrodde hon hela sin smärta. Ja har ingen å dansa me på uppvisningen, om du inte kommer.
Jag svarade sanningsenligt, att jag ville dö, därför att den, jag älskade, mötte min kärlek med förakt och kyla. Krafsandet upphörde och jag satte åter i gång. Efter ytterligare en kvart hade mitt lidande nått sin höjdpunkt och jag var i starkt behov av en näsduk. Jag lyfte litet på huvudet för att be min patient snyta mig. Vad såg jag!
En af stärkerskorna nere vid spiseln började vid dessa hans ord att snyfta högljudt. Hon förvred sitt fula ansigte till grin och gjorde stort väsen med näsa och näsduk. Ett par af de andra gjorde henne sällskap, några småfnissade öfver sina jern åt alltihop. Ingen såg upp. Efter en stunds idkeligt förmanande i samma snyftande ton gick pastorn in i matsalarne, der dukningen som bäst försiggick.
Alma slog ut sin näsduk och fuktade den med parfym. Nymark väntade på henne i salongen. "Hur utomordentligt vacker den der havannafärgen är," sade han, då Alma inträdde. "Verkligen?" "Och äfven i öfrigt är kostymen utmärkt väl gjord." "Ni måtte vara kännare." "Jag kan åtminstone säga hvad som är vackert och hvad som inte är det."
»Går du med nu?» frågade William ännu en gång. »Strax.» Ångbåten hade kommit långt bort; men ännu viftade en trofast näsduk från öfversta däcket och så länge den höll i var Pelle omöjlig att rubba. Ändtligen lyckades William få honom med och de vandrade vid hvarandras sida hänemot badanstalten, utan att säga ett ord. »Här blir trist nu», utlät sig William slutligen.
De hade kommit ut i bulevarden. Han lyssnade till henne utan att riktigt förstå, vad hon sade. Men han beundrade hennes flytande tunga, och han skämdes över att han för en stund sedan skämts inne på konditoriet. Plötsligt tog hon upp en näsduk och började gråta. Hon ställde sig mot en av de gamla kastanjerna och snyftade i näsduken, medan hon mumlade ord, han ej kunde uppfatta.
Hon tog en liten näsduk, som hon hade gömd under kudden, spottade derpå och begynte att tvätta bort fläcken. Nu är du fin, pappa, riktigt fin! Jag är inte rädd när du är här. Jag är inte mera sjuk när någon är hos mig. Jag vill ha någon hos mig. Jag har inte tid, Clara, var nu snäll, så får du i morgon en påse konfekt. Jag vill sofva nu. Godnatt med dig, Lisa kan komma hit.
Nej se, det blev ingen förtäring, upplyste smeden, virade in sin hatt i gamla Nyheter och lade den i skåpet. Men herrarna va fan så hövliga. Ja, ja, när en kommer med femhundra riksdaler Jesses, Andersson, han fick väl kvitto? Andersson vecklade upp sin näsduk och förevisade kvittot.
Låt gå för döden då! Sedan jag läst en kvarts timme till, vill ja ta min näsduk, som jag dolt under långkudden. Den finnes ej där, men då jag söker, finner jag den på golvet. Jag böjer mig ned för att taga upp den. Någonting faller ner på mitt huvud, och då jag med fingrarna far igenom håret finner jag en »likspån» till.