United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ej mer som förr i sällare tider kan Den ädla ägarinnan af slottet nu Vid tsarens fot begära en ynnest, be Att ett ögonblick hans värdinna bli. Allena, osedd, gömd i ett sidorum, Hon öppnar blott ett fönster och skådar tyst Mot vägen, vill blott blicka välsignande fosterlandets far, han flyr förbi.

Sluten i dess famn, dess granitbädd skall jag, gömd för världen, Hvars skönhet kväljer och förskräcker mig, Kanske en stund af sömnens ro besökas, Ett ögonblick glömma bort mig själf. Dock om, ännu veka svandun vaken, Vid Minnas sida hennes make hvilar, lämna mitt förgråtna öga, sömn!

När Gud vill åter upprätta sitt folk, skall Jakob fröjda sig, skall Israel vara glad. För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David, när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos ossGud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt. Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

Hur säll i denna boning Jag lefvat, gömd och skyddad, En syster ibland systrar, En dotter hos en moder, Allt, allt jag sagt och svarat, Och än jag ville svara."

Och som om vi med denna lilla händelse fått en tröstande hälsning från goda andar, vandrade vi lyckliga tillbaka över brända tomter, vilka ej lämnat oss annat kvar än en gammal rostig nål, som var väl gömd, att ingen kunnat taga bort den. Hur ofta har jag icke tänkt denna färd över brända tomter, hur ofta har den icke sedan synts mig som en symbol för hela vårt liv!

En blomma finns, den vi vår hyllning ge, En hälsoört för glädjen som för smärtan. Den heter kärlek. Blyg, ej skimrande, Den fostras tålig, gömd i edra varma hjärtan. Först där den hela kan, den blickar fram, I svaghet full af kraft och ljuf, fast allvarsam.

Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd i sex år, medan Atalja regerade i landet. Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernas och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.

Kanske fanns inom honom, fast han aldrig kunde uttala den, också en slags aning, att han icke hörde hit? Kanske band honom denna aning, ehuru omedvetet, ännu starkare vid henne, som levat länge med samma känsla gömd under sin levnads lycka? Vem kan svara detta? Eller vem kan försöka att svara? Ingen. Endast tystnaden svävar över blommande gravkullar.

Bägge jag hjälpte i växling och delade mödan med glädje, Längtande ut; kufvades vid midnatten omsider Järnen, och männerna svängde med löje de lediga föttren. Snart uttogo de en stock, lösskuren ur väggen, Gömd för spejarens öga af halm, som pöste i sängen, Denna togo de ut, och vi kröpo med glädje ur rummet.

Han hade fällt mig ur handen, jag blef gömd i mullen och låg der länge, länge. Jag sörjde att mitt lif skulle förflyta utan nytta, men huru ofta föranleder icke en ringa tillfällighet en stor förändring i vårt öde! En dag kom en fattig enka gående, hon fällde ur handen en liten penning och började söka den, och fann hon mig.