United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Herr Lundstedt gick stolt som en riksmarsk sin gata framåt, lyfte på mössan och mottog damernas hyllning, vilken längre fram yttrade sig, enligt tidens enkla bruk, i penninganbud. Tjugofyra skilling, trettisex skilling ljöd det från fönstren, och här och där lockade en kaffepanna av nyskurad koppar.
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram, att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning? Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Men nu bor du slutet i barmens fängsel, Otillgängligt stängdt för hvar vänlig hyllning, Blott för honom blottadt, som oupphörligt Rubbar din hvila. Ja, ljufva oro, längta, o längta än! Af ingen glädje, vore den än så rik, Af ingen bräddad njutning lugnad, Sucka mot sällare fröjder ständigt!
Ingen såg sig försmådd, och ingen märkte sig gynnad, Lika mot alla hon var, och äfven den ringastes hyllning Fick i en vänlig blick sin belöning och ångrades icke. Gladare nalkades snart hvar människa henne, och mindre Slösades smicker och ord, och hon älskades mer än berömdes. Sådan var hon, försök att föreställa er henne, Full af växlingar blott, nyss en, nu åter en annan!
Och bergens strömmar störtande sig hasta, Och öknens källor skynda på sin våg, Att med sin hyllning sig för Segrarn kasta Och följa Förstens ibland bröder tåg. Och hvart Han vandrar, honom lunder bida Och stolta städers tornbekrönta rand, Och oljobäckar flöda vid Hans sida Och balsam dryper på Hans rika strand.
Deras hyllning var så ordrik och så ridderlig, så ögonskenlig och påfallande, hvarför hade då ingen sagt ett allvarligt ord, som kunde ge henne anledning att hoppas att deras galanteri var af någon djupare betydelse? På Adolf kunde hon lita. Hans kärlek var hennes egendom. Och derför hade hon förlofvat sig med honom, redan länge sen. Med honom, som hon icke älskade.
Men stolt, såsom en Fader till sin slägt, Såsom en Konung till sitt folk sig vänder, Se qvinnans son, i Majestätets drägt, Som sina blickar kring den jorden sänder. Och hvart de vandra och hur långt de gå, Sin hyllning ger hon åt hans magt och ära, Dem högt förkunnar allt, som bor derpå, Och sjelfva djupen derom vittne bära.
Han ville kyssa henne, men hon vände icke ansiktet till, bara sidan, han kysste kinden och halsen och kastade sig sedan med ett slags glupskhet öfver det högra lilla örat, som verkligen till fullo förtjänar den hyllning det fick. Så budades det till te. En triumferande blick. Vi hade stått helt sedesamt, och nu visste vi oss fria.
Men nu hade hon med köld mottagit hans manliga hyllning, tagit hans artigheter, hans tjänster, och så weg med honom. Nå det sista var det bästa, och nästa gång lovade han sig ta flickorna på ett annat sätt. I augusti hade bonden dansnöje på ön och Axel var med. Där voro bara fula flickor, som inte lockade honom, och han dansade ej.
Är hon åter ett verkligt geni, så går hon aldrig utom sitt område och är äfven under sin högsta flykt ännu kvinna. Och i detta fall måste hon väl äga anspråk på vår innerligaste och mest oinskränkta hyllning. Men vi komma tillbaka till fru Lenngren.