United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han yttrade en gång i ett ömt ögonblick med väninnan att han hellre ville vara ett snille än ett Guds barn, och derför erhöll han en skarp tillrättavisning. En annan gång sade han åt Fritz, att han skulle vilja vara en lärd professor, som fick gå klädd som en buse och uppföra sig rått som han behagade, utan att förlora anseendet.
Gusten gick under allt detta och såg hemlighetsfull ut. Lät de andra råda och yttrade ingen mening. Carlsson däremot satt mest framför chiffonjéklaffen, skrev och räknade; gjorde Dalaröbud och ordnade med allt som skulle vara. Dagen före bröllopet var inne, då Gusten tidigt om morgonen packade sin väska, tog bössan och gick ut. Modren vaknade och frågade, vart han skulle hän.
Kom utan villkor och förbehåll, med hela din själ, såsom du en dag vill träda inför din fader i himmelen, och jag vill välsigna dig! Den påvlige legaten for med handen över sin panna, likasom jagande bort en skön, men förvillande dröm, uppreste sig långsamt och yttrade med svävande röst: Du vill då icke mottaga mig sådan jag är?
Och allt hvad han sade var så egendomligt klokt, han yttrade sig alldeles som en äldre person, nästan som en kvinna, så moget, så känsligt och förnuftigt. Tänk att en sådan inte skulle få sköta sig själf utan måste rätta sig efter föräldrar! Världen förstod honom naturligtvis icke. Han var för ädel och god för den.
Få se, om man får honom med sig yttrade Liisa han var så ond i går, så att jag aldrig sett honom värre... Gå nu in, Janne, så stanna vi andra här så länge och vänta. Om inte hustrun hans har fått penningarne af honom, så vill jag vara en nors förklarade Janne och stödde sig mot porten.
Om jag får taga mig den dristigheten att tala ur skägget, yttrade denne man, i det han med välbehag avtorkade mustascher och pipskägg med bordduken, så finnes här ibland oss en karl, som kan prata omkull vilken biskop som helst och högvördiga konsistorium med; men eftersom han är mera slängd i alla världens andra tungomål än i vårt, så kunde jag kanske duga till talman i hans ställe, alldenstund jag är hans ovärdige tolk.
Så såg han ännu skarpare på mig och yttrade: Alla tidningar skola gå i fällan präktigt de komma att skrika om »den oersättliga förlusten», »den geniale Willsons härliga uppfinning» ja, min flicka, idén är briljant en sjudundrande reklam. Wolfgang satt alldeles häpen. Och sedan? Så fick ni telefonerna? Å nej, skrattade flickan, så lätt gick det ändå inte.
Nu kom han emellertid upp »med ett varmt eldigt sinne, öppet hjärta; han var en älskvärd yngling, vänsäll, renhjärtad och troende; han trodde på allt gott och ädelt och stort och skönt», som en ordensbiograf sedermera vid ett glatt tillfälle yttrade.
Det kan vara, sa prästen, men vad här anförts som exempel på kärlek, det godtar jag inte. Jag kallar det rätt och slätt kättja. Kärleken är en och oföränderlig och varar hela livet. Med svärmisk och högtidlig röst upprepade generalagenten: Kärleken är en och oföränderlig och varar hela livet. Och tante Sara yttrade blygsamt: Det är också min åsikt. Ja, av dem ska man få höra't! sa Ludwig.
Slutligen vände hon på hufvudet en smula och yttrade till hälften för sig själf, eller som om hon talade till väggen: »Det är riktigt synd att han är karl, riktigt synd! För det är inte att fördra det. Och hvem vet, hvar han bor... Han var allt bra beskedlig eljest, när han kom med den där krukan... Och själf hade han planterat den... Riktigt synd! Kamrer! kantänka.