Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2024
Han önskade veta, varifrån faran till en lösning kom en skicklig astronom skulle engageras för att genomse förslagen och vore en verklig fara förhanden, nåväl, så finge Wolfgang Schnitler taga vandrarestaven och söka hindra den oförskämde tänkaren. Det var ingen svår uppgift för Simon Levison att finna en döende man.
Och i går Nå i går? undrade Wolfgang. I går satt jag hela tiden uppe på mitt rum jag hade migrän. Wolfgang skrattade. Och resultatet? frågade han. Lyckades ni att uppspåra något? Allt , svarade flickan. Wolfgang blev så häpen, att han spratt upp. Vad? Verkligen! Som jag säger. Doktor Martini och Cramer kommo på besök till morbror.
Att hon skrev om Cramer, berodde ju helt enkelt på, att hon ville hålla Wolfgang
Och när tiden var inne, bjöd han sin kvinnliga bundsförvant farväl, sade upp sin flotte betjänt, packade ned sina Flammarion och andra populära, astronomiska böcker samt vände Berlin ryggen. På Korsika. Wolfgang Schnitler kände sig som en annan människa, spänstig, levnadsfrisk och viljestark där han färdades söderut.
Vad som spelade största rollen för Wolfgang var måhända ej så mycket varken pengarne, han skulle rädda, eller äran av den upptäckt han nu kände sig säker om, att han skulle göra, som fastmer, hur han, sedan han väl lyckats, skulle rädda Simon Levison ut ur affären, ty han antog, att ett närmande till Elli aldrig skulle kunna tänkas, innan morbrodern vore helt och hållet rentvådd från denna historia.
Han var alls ej ond av naturen, endast sorglös och lättsinnig, men han kände med sig, att inför den fara, som nu hotade, skulle han knappast tveka att begå snart sagt vad som helst, som kunde främja hans syften. Löjtnant Wolfgang Schnitler hade, vid tjugofem års ålder, äntligen blivit en man. För hans vän Cramer hade testamentet också sina obehagliga sidor.
Gott det sista är nog det riktiga. Därför sade han med ett förbindligt leende: Utmärkt, herr Kuntze, och tack så mycket för det intressanta föredraget. Han räckte fram sin hand till avsked, Wolfgang följde utan ett ord hans exempel, och några ögonblick senare hade de bägge herrarne lämnat astronomen.
Men morbror frågade honom så här: Det blir väl som en stor bytta? och därtill svarade doktorn: Precis det, ja. Gott, sade Wolfgang. Inte begriper jag detta, men låt oss fortsätta bytta ja att en stor bytta får notera Rotera, rättade flickan. Bra, en stor bytta får rotera om sin axel i horizontalledet.
Nå vart är thet? Ingen svarer! Han tryckte ännu en gång på den lilla knappen. Nå, hallå. Jaså är thet thu min flicka. Säg till om bilen strax. Tack vart sa thu? Vill thu fölge med? Tja gjör så adjö. Levison reste sig, tog farväl av de bägge andra och gick. Vad tusan var det för en flicka, som skulle möta honom, undrade Wolfgang. Hans dotter kanske, framkastade Cramer. Låt oss se.
Det är ett av de mest originella uppslag, jag hittills läst; det kom mig tillhanda i går. Både Cramer och Wolfgang bleknade lätt. Hade månne det fruktade förslaget kommit? Kanske lösningen vore funnen? Nå, frågade Wolfgang i andlös spänning. Tror ni det innehåller lösningen? undrade Cramer. Astronomen svarade icke genast. Han såg på de bägge herrarne och märkte tydligen deras oro.
Dagens Ord
Andra Tittar