Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ifrån ett hus tonade der ut en psalm i natten. Man kunde se in, om man stälde sig . Fadern spelade en liten orgel, barnen stodo omkring, modern sjöng. Hon var som Eva, litet stor i kroppen, hade ljust hår och samma vänliga, fridfulla leende. Hon sjöng vackert. De små försökte också. Mannens bas sekunderade.

Vinden spelade som en jättesyrsa i de kala björkarna. Varför dröjde du länge? frågade Abraham. I bönhuset? Du kom en bra stund efter alla de andra. Jag letade efter Gusten, kom det dröjande. Och var det mörkt. Och var det Evelin. Det var mycket en gång. Kom sätter vi oss bänken. Ser du, jag hade tänkt, att vi skulle bo här. Det är ju vår trädgård!

»Ja och de äro ej svåra att nämnaIngeniören reste sig och nedtog från ett skåp en stor jordglob, som han ställde bordet framför tidningsmannen. Därpå fyllde han ett glas med vatten och omtalade för sin gäst att han spelade biljard.

Jo, si, inte var det riktigt att och spela för en fattig flicka. Spelade jag? Jaja, hon tog sig tankar i alla fall, och vi sa åt'na hon skulle se sig för. Ja, men jag var inte henne när! , det vara, sir herrn, men hon trodde att det skulle bli parti det! Nej, vad säger ni, och aldrig talte jag om sådant.

Och började Rose att spela. Stellan kunde ej tro sina ögon. Hon spelade utan noter . Rose, som han med en blandning av förakt och skamlig lockelse tänkt för hennes brösts skull nu satt hon här och lät fingrarna löpa över tangenterna. Han hade aldrig förr hört en sådan musik. Han förstod ej, vad hon spelade. Men det väckte till liv inom honom något, han inte kunde förklara.

Ruset gjorde honom säll, saligt glad, stark, vänlig och blid, men längre fram vansinnig. Han pratade tok, såg bilder i tallrikarne och gycklade. Detta att agera hade han momentant likasom den äldsta brodern, hvilken, ehuru djup melankoliker i ungdomen, haft ett visst rykte som komiker. Han klädde ut sig, maskerade sig och spelade en rol.

Rogers svar ger oss tanken i Donnays komedi om Den frigjorda . Jag hade kunnat komma öfver ditt felsteg, säger han. Men du ljög för mig i de stunder vi nådde hvarandra närmast; du spelade komedi för mig i ögonblick som voro för heliga att vanhelgas genom lögner.

I ersättning företog han sig hålla reda kompositör och opus till allt hvad syskonen spelade, att han var öfver dem i kunskap om musiklitteraturen. En gång söktes en notskrifvare till att kopiera Trollflöjten, arrangerad för violqvartett. Johan erbjöd sig. Kan du skrifva notor, du? frågades han. Jag ska försöka, sade han. Han öfvade sig ett par dagar och skref han ut alla fyra stämmorna.

När han vaknade, sutto två främmande vid kamratens säng och spelade kort en stol. De förde samtalet viskande, och höjde någon rösten, gjorde byltet en hotande åtbörd med näven. När de en liten stund därefter gingo sina färde, skedde detta tyst, att han trodde de voro skuggfigurer av hans feberbilder.

Hon stack ut huvudet genom fönstret. Valborg! ropade Träsken, alltjämt spelande och smällande takten med hälen. Gör dig i ordning. Vi ska åka, genast. Säg åt moran, att vi ska åka. Var är Daniel? Han är här, sade Valborg, lämnade plats för pojken. Och Träsken spelade och sade: Daniel. Det är kolra vid Frönsan. Sägs. Vi ska åka, genast. Följer du med?

Andra Tittar