United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ibland voro de ringklockor till dörrar i ett stort hus, där det bodde sköna kvinnor, vilkas namn stodo skrivna plåtarna, ibland knapprader i isdrottningens klädning; isdrottningen visste ingen mer än herr Lundstedt vem det var, och han hade aldrig sett henne heller, men hon borde vara mycket stor, och elfenbenstangenterna voro hennes tänder; hade någon frågat huru de kunde vara det, de sutto i tre manualer, skulle herr Alrik svarat, att isdrottningen hade tre gommar, ty han kunde svara allting, och de svarta tangenterna voro gamla murkna tänder, som icke blivit utdragna, för isdrottningen var tusen år fylld, men ändå tämligen ung; det berodde alldeles hur man tog det, menade herr Alrik.

Ett välsignadt försök med noter och kuddar pianostolen, ett löpande öfver tangenterna, ett bestyr och ett bråk. Det skulle » or ganiseras» musik. Fina uppvek sina klädningsärmar, som om hon beredt sig till kalfslagt.

Hans långa vita fingrar ströko tangenterna ryggen som om han kliat kattungar, och han skakade emellanåt sitt polkahår, slängande huvudet bakåt, och med foten pedalen att alla toner sjöngo kör skulle han just saxa händerna för att »spela i kors», professorn icke kunde styra sig längre, utan sprang upp och smällde igen locket att det skrällde i salen.

Ibland voro de ringklockor till dörrar i ett stort hus, där det bodde sköna kvinnor, vilkas namn stodo skrivna plåtarna, ibland knapprader i isdrottningens klädning; isdrottningen visste ingen mer än herr Lundstedt vem det var, och han hade aldrig sett henne heller, men hon borde vara mycket stor, och elfenbenstangenterna voro hennes tänder; hade någon frågat huru de kunde vara det, de sutto i tre manualer, skulle herr Alrik svarat, att isdrottningen hade tre gommar, ty han kunde svara allting, och de svarta tangenterna voro gamla murkna tänder, som icke blivit utdragna, för isdrottningen var tusen år fylld, men ändå tämligen ung; det berodde alldeles hur man tog det, menade herr Alrik.

Hans långa vita fingrar ströko tangenterna ryggen som om han kliat kattungar, och han skakade emellanåt sitt polkahår, slängande huvudet bakåt, och med foten pedalen att alla toner sjöngo kör skulle han just saxa händerna för att »spela i kors», professorn icke kunde styra sig längre, utan sprang upp och smällde igen locket att det skrällde i salen.

Tomas hörde henne ta ett tag med dammhandduken över tangenterna pianot. Tomas tänkte Märta Brehm. Han behövde endast sluta ögonen för att känna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals.

Och började Rose att spela. Stellan kunde ej tro sina ögon. Hon spelade utan noter . Rose, som han med en blandning av förakt och skamlig lockelse tänkt för hennes brösts skull nu satt hon här och lät fingrarna löpa över tangenterna. Han hade aldrig förr hört en sådan musik. Han förstod ej, vad hon spelade. Men det väckte till liv inom honom något, han inte kunde förklara.

Harmen lämnade rum i hans hjärta för tonernas välde, Tankar tider, som flytt, uppvaknade; gladare känslor Fyllde hans barm, och man hörde omsider hans väldiga stämma Djupt med sin bas frambrumma en strof, ledsagande dottren. Men hon slutat visan och blott med lekande händer Rörde tangenterna än till försvinnande, lätta ackorder, Reste den gamle sig opp från sin stol.