United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då sade fru Hyltenius, och hennes röst svällde och skalv av ett visst patos: Jag skall bliva mycket stolt den dag, då jag har lärt herr Abraham Krok en smula hövlighet. Har jag varit ohövlig? Förlåt! Men jag kan inte vara hövlig, alltid och allestädes. Och det är tämligen sent. Och det här är mitt rum. Han ångrade sig genast men hann icke runda av satsen, bryta dess skärpa.
Då vore ögonblicket kommet för den nyanställde kocken att förvärva sig himmelens och jordens gunst. Lyckades han undanröja kejsaren, skulle hans namn i tysthet välsignas; upptäcktes och straffades förehavandet, så var han av patriarken i Konstantinopel tillförsäkrad ett rum ihelgonens strålande krets.
Även riksdagsmannavalet, som dock ägde rum långt upp i land, hade sina förförelser och sina små efterslängar, som kändes ända ut i skären.
Der är fem rum, och de två på nedra botten ämnar jag hyra ut. Nu skall jag gå på ett annonskontor och annonsera efter språklektioner. Det kan väl inte vara så svårt att få något arbete.» »Få se», svarade han i skeptisk ton. »Men om det inte skulle lyckas är ju ingen olycka skedd.» »Nej. I nödfall kunde jag väl lefva af min lifränta, men jag är alltför van vid arbete för att kunna trifvas utan.»
Enär emellertid prästerskapet är förpliktat att föra de anteckningar som ligga till grund för befolkningsstatistiken m. fl. officiella uppgifter, skall anmälan om barns födelse göras hos pastor i församlingen. Kungl. förordn. angående anmälningar om födda barn den 11 febr. 1887 stadgar härom: »§ 1. Äro föräldrarnas namn ej kända, äge anmälan om barnet ändock rum. § 2.
För fem dagar sen fick jag nya grannar. Ett äkta par från huvudstaden hade skrivit och bett om rum. Det fanns ett rum ledigt. Detta rum var rummet bredvid mitt, och värden hyrde intet ont anande ut det till det äkta paret, som önskade rum. För fem dagar sen kommo de, och livet förändrades i ett slag för mig.
Själsångesten tar överhand, den paniska förskräckelsen för allt och ingenting får makt med mig så att jag flyr från rum till rum och slutar min flykt ute på balkongen, där jag stannar hopkrupen. Den gulgråa daggryningen och de sepiafärgade molnen avslöja sällsamma, vidunderliga former, som öka min förtvivlan. Efter fem minuter väcker mig ett irriterande ljud.
Det heter där bl. a.: »Förrän likbränningen företages, skall hos likbränningsföreningen aflämnas vederbörligt intyg, att behörig jordfästning ägt rum; börande för den skull föreningen med någon till svenska kyrkan hörande prästman träffa aftal därom, att han, för den händelse att annan om jordfästningens förrättande anmodad prästman förklarar sig ej vara därtill villig, värkställer jordfästningen.»
Det var nätt och jämnt jag lyckades släpa mig upp för trappan och in i mitt rum, det sjöng för öronen, knäna veko sig och jag var fullt övertygad om att denna dag var den sista då den amerikanska nationen skulle ha nöjet att räkna mig som en ärad gäst.
Ingen af gåtorna förtjenar att här citeras. Men hvad skulle ett sällskap i vår tid säga om man läste upp för det verser som dessa om det äkta ståndets lycka?: »Hon bädder sengen med Ok vermer henne sielff. Tänck hvad för hugnad thet, När hennes svanduun-blööt ok sniö-hvijt armar liggia I örnegotes rum! Tå höfver man ey tiggia Olofligh kiärleckz-leek. Hon vil hvad kiärstan vil.