Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingevald sträckte sig över veden och höll henne ännu fast i handen, som om han aldrig ville släppa henne. Och hela tiden fortsatte han med sina frågor. Är du in i det sista hård och stolt, att du inte vill svara mig? Vad ser du nu? Du sitter högt, att du bör se långt, om det också är aldrig trångt omkring dig av gubbar och kvinnor och barn, som var stund samlas utanför Hels port?

Denna örn är vidare utomordentligt storsint, högsint, veksint, trånande, trängtande, längtande, stolt, rik, glänsande, full af lifvande eld, mäktig och modig, vild och ädel, med mordlust och härjningsbegär, en ättling af gudarnas stam, en argonaut m.m. Upplyftande som hans lif varit, är äfven den poetiska örnens död. Ensam vill han skiljas hädan, såsom han här lefvat ensam.

Men bäst är det nog också för dig att vi bryta, ty du kan säkert icke heller fortsätta att älska den som är skygg och samma gång stolt och trotsig, att hon kan säga: »tysttill sitt hjärta och bli blindt åtlydd.

Och denna sky af damm och stolt, Som närmar sig allt mer och blänker mildt uti det purpurdoft, Som qvällens sista stråle stänker; Utur dess sköt likväl en flod Af jemmer, tårar, brand och blod Sig störtar ren, o Israël! Utöfver Dina trygga tjell.

Det roade mig att taga fram en blank silfverrubel och bjuda honom den, men han bugade hufvudet och sade stolt: "njet, njet". Jag ärnade åter in och stoppade rubeln hos mig, ty jag ansåg hela instrumentet för en löjlighet, men att låta den blanka rubeln sig ur händerna, dertill hade ej mannen mod.

Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord. Vårt land är fattigt, skall bli För den, som guld begär, En främling far oss stolt förbi; Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är.

Han bredde ut halmen golfvet, lämpligt afstånd från spisen med eldgnistorna. Gullspira visade sin erkänsla genom att genast fram och nappa i sig några af de tomma axen, och sedan stolt och behagfullt klifva in i halmen och lägga sig till ro för natten. Ante satt kvar vid bordet och tackade, med sänkt hufvud, Gud för maten.

Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva; vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han. Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, störtades han från sin konungatron, och hans ära togs ifrån honom.

Och övertalade man er dock trots allt?... Man övertalade mig icke hon höjde huvudet, och överläppen krusades stolt. kom det sakta, skyggt: Jag förstod, att jag hade tagit fel. General Bonaparte gjorde en rörelse som för att gripa hennes hand, men hejdade sig. När hur förstod ni det? Strax, första gången jag såg er, sade hon barnsligt öppenhjärtigt, med ögonen upp emot hans.

De båda herrarna stego upp i personvagnen, lokmännen togo sin platser i förarboxen, tåget backade, tog sats, och rusade med den vansinniga hastigheten av nära två mil i timmen mot backen. Och ur buskarna hoppade Pelle fram med en påse i handen och började, springande framför lokomotivet strö sand rälsen, som han en stund tidigare omsorgsfullt såpat. Stolt ångade Fälanda-expressen uppför backen.

Andra Tittar