United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !


»Ja, det är just det», sade han. »Man upplefver mycket och det mesta går förloradt.» »Ja. Och när jag var ensam var det mig ett slags sällskap att skrifva. Det var som att samtala med någon, som icke var närvarande...» Hon teg ett ögonblick och såg hastigt och skyggt upp sonen, men han märkte icke att hon här gjorde ett afbrott i sin tankegång.

Det fanns hos henne någonting av honom själv. I hennes kappficka låg ett kuvert med 100 sorterade frimärken. Och dem hade han gett henne ... Hon hade gått sin väg. Han såg efter henne, snabbt och skyggt. Hans kinder brände. Och med en djup suck gick han långsamt hem. Men de träffades nästa torsdag, sade Rose: Hör du, Stellan. Ja har alla de där frimärkena.

Fröken Alexander viskade till generalagenten: Om jag inte misstar mig, är lilla hennes nåd nära gråten. Jag vågar förutspå, att saken blir ännu sorgligare än jag först tänkt mig. Spå vad ni vill, kära människa, mumlade generalagenten och drog sig skyggt åt sidan. Men lämna mig i fred; jag har haft nog av olyckor. Mina damer, fortsatte han vändande sig till de övriga.

Man hörde en pistol falla golfvet. Derpå föll en löjtnant en stol. En stund full af högtidligt allvar. Slutligen sade den räddade: Får hon de 1,000 markerna i qväll? Herr Adolf tog fram en obligation. Hvem är det? Frågan gjordes skyggt, han var rädd att pistolen ännu en gång skulle komma fram. Hvem jo, det skall jag säga dig, hedersprisse, det är hon, din gamla hon från Drumsö, Nadja!

Det flög genom hennes hufvud en dunkel föreställning om att hon möjligen utan att veta det hade kommit att vidröra någon ömtålig punkt i hans förflutna och hennes samvete anklagade henne strax för tanklöshet och ofinhet. »Vill du icke hafva denfrågade hon skyggt. »Nej.» », behåller jag den sjelf. Monogrammet kan jag nog ändradt

samma vis som de kloka hinduerna göra skallerormarna till sina vänner och gäster, gjorde fru Lasson dessa unga konstnärer till sina. De kommo skyggt och misstänksamt, färdiga till ögonblicklig reträtt. De drucko det framsatta portvinet, som dödat den salige norrmannen Lasson, och de blevo modiga. De blevo mer och mer modiga. Måhända var det Lassons mod, som ett mystiskt sätt övergick i dem.

Han är van att vara ensamDer flög en skyggt forskande blick fram under moderns sänkta panna. Det var som om hon misstänkt att den talande haft en dold undermening i sina ord, men hans ansigte hade intet som tydde härpå. Det hade samma välvilliga, undfallande uttryck som förut. »Ja, det är olyckan», sade hon blott.

Kalle såg honom ett slag, skyggt och snabbt: Va fan står med dig? Jag vet inte. Det ä ingenting. Jag känner mig bara inte glad. Kalle blev stående en stund och såg åter igen böckerna. Ä du kär? frågade han till sist. Stellan rätade upp sig inför förolämpningen: Kär! Vem skulle jag va kär i? Inte vet jag! Men jag bara trodde det. Och skulle jag ha gett dig ett råd. Skit i det!

Han berättade, att han föregående kväll varit mycket nedstämd. Han hade fått ett anonymt bref fullt af hotelser och de gröfsta okvädinsord. Han var rar som han alltid är, han är ledsen. Han böjde sitt ansikte gång gång öfver mina händer för att dölja tårarna, som ville fram. Stryk håret från min panna, sade han. Jag strök skyggt, en smula tafatt, öfver hans täta, vackra hår.

Och hvad i qvinnans barm sig går att sluta, För lifvets kalla blickar skyggt I drömmens land vid diktens vårflägt skjuta Sin blyga krona i dagen tryggt. En flyktig stund, förstådd i syskonrunden, En suck, en tår hon gjuta skall, Men sen igen vid stilla pligter bunden Hon fylla sitt tysta kall; Och mannen trött af dagens tunga, finna I Dina hyddor, Israël!