Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Tänk den tid, som ändteligen randas, uppå det folk, som nu befriadt andas! Mig ondt? Nej! Lifvets höjder vinka mig, och att dem hinna står jag redobogen. När högst är säden, är till skörd den mogen. Du skall mig trotsig, stolt och verksam se, kraft har jag än. Än jag ej bruten är. Och högt för världen jag mitt hufvud bär! Tag här din handlings rätta lön, förrädare! DANIEL HJORT. Ah! ! Ve!

säger Rudolph: " I eterns svall Du släckte din törst; Drack kraft och drack mod Och frihet och ljus ." Häri instämmer Dahlgren: " Under det örnen Längtansfull ilar Upp emot solen För att dricka Eldens och lifvets Himmelska sötma Ur hennes bröst ."

Af tvång han följde truppen åt, hans håg var ej att slåss, Jag vet, han ville icke från lifvets fröjd och oss." Och flickan såg med bäfvan opp, ur sorgsna drömmar vaknad, Det var, som om en aning stört det stilla hjärtats saknad. Hon dröjde ej, hon såg en gång ditåt, där striden brann, Och smög väg och flydde tyst och skymdes och försvann.

Lisa tänkte, att nu voro de visst riktigt mätta, de, som fått äta hur mycket de ville af den goda maten. Hon kunde höra deras röster, att de fått sitt lystmäte, alla voro högljudda och glada. Och hon trodde, att all lifvets sorg och glädje bara vände sig om det enda att vara mätt eller hungrig.

Där han , af egna känslor sliten Står i osäll tvekan, själf sitt offer, Ser han dagen fly och kvällen sakta Öfver jorden höja purpurvingen. Hvilket sorl af obekanta röster, Hvilken otämd yras vilda jubel Skallar nu, Moskva, kring dina stränder Från furst Voldmars slott, det förr tysta? Är det hans unga maka sörjer Kärlekens och lifvets blomsterdagar, Hjärtats första lycka, flydd med honom?

Och det lilla törstande lammet drack ur lifvets rika källa, som Gud öppnat för oss i sitt ord. Men af allt hvad Josef hörde, fäste sig ingenting mycket i hans sinne som ordet om Jesu fattigdom jorden, det att vi därigenom skulle blifva rika.

bultade hennes pulsar, sjöng hennes blod, bad allt som ville lefva inom henne, medan hon gick och gick. Hon hade stigit ombord med ett fast beslut att böja sig för lifvets vilja; hon hade längtat till sitt arbete, som hon fordom längtade till sin älskades famn.

Men att icke alla hafva sina namn i lifvets bok, se vi tydligt af kap. 21:8, der den ena klassen efter den andra uppräknas, hvilka " sin del i eldsjön." All tanke allas slutliga frälsning är härmed utesluten, i ty att Uppb. 21: l-8 beskrifver det egentliga evighetstillståndet.

utomordentligt himmelsvid är skillnaden emellertid inte: det dagliga lifvets uppfattning är visserligen en vrångbild, men den har vrångbildens och parodiens egenskap att i sin förvanskade form ge kärnan i förebilden.

Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer, Fastän den bruten mellan klippor går, tycks ock hon, lifvets fröjd bedragen, Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än. Se denna glesa krans af vissna rosor, Som fängslar hennes spridda hår; hvar fläkt Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom Ett oblidt ödes lätta vindar slita Förhoppningar ur en förkrossad barm.

Dagens Ord

avtvår

Andra Tittar