United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rodnande syntes hon där, i sin blyghet ljuf till förundran; Lik en strimma af sjön, som, af morgonstrålar begjuten, Smyger sig in och rodnar emellan skuggiga lundar, Sågs i sin fägring hon nu emellan de gamle i kammarn. Men af förtjusning greps den rike befallningsmans hjärta, Sinnet af värma mjuknade opp, och kärlekens sötma Blandades mild som honing i bloden och smekte hans ådror.
Det var som om hjärtat mjuknat inne i bröstet på honom. Han hade en rent fysisk förnimmelse av sötma. Berätta mera, Kerstin, sade han med låg röst. Å när han föddes! Ja, aldrig glömmer ja den dan i hela mitt liv, fastän dä va nu en natt. Berätta, Kerstin Ja har väl aldrig vatt mä om maken. Han föddes klockan fyra på morronen och skräddare Kronquists fru, hon lå ju också i de sista värkarna.
I allmänhet besitter han stor kraft i att förekasta menniskan hennes förgänglighet och lyfter sig då ofta till verklig poesi: »Hvad vårt falsk-nembde lijf dock är: röök som försvinner, En dimma som förgår, et reep som siälar binner, Förnufftes fångetorn, et tukt-huus fylt mäd nödh, Gallblandad sötma ok halfflefvandes en dödh.
Hvila då din lätta vinge; Jag vill visa dig ett ställe, Där du ständigt finner honing. Känner du min hulda Nice, Nice med de sköna ögon? Hennes läppar andas sötma, Outtömlig sötma, ständigt. På dess sköna rosenläppar, På min trogna flickas läppar, Där finns honing, ljuflig honing, Skynda dit och suga, suga!
Gif, att vi i frid få vandra Denna korta lefnadsstråt; Såsom vi förlåta andra, Våra skulder oss förlåt! Nåd låt gälla fullt förut, Innan ytterst rätt kräfs ut. Världen söker oss bedraga Med sin sötma, konst och sed; Oss, så bräckliga och svaga, Ej i frestelse inled; I all glädje med oss blif, I all sorg förtröstan gif! Mycken är vår brist, dess värre!
Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft. »En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn, en förseglad källa.
Alla sutto andlösa, doktorn beundrade sin patients präktiga lungor och märkvärdiga styrka. Ack, tänkte han, hvilken lycklig människa, hur afundsvärd är hon icke! Hon beundrar sig själf i första rummet, och i det andra rummet åter sig själf! Sedan kommer den öfriga världen! Hur njuta icke sådana människor af tillvarons sötma, i synnerhet då de som hon äro förmögna, ansedda, raska och friska!
Dennas sliskiga sötma är den enerverande hufvudbeståndsdelen i den svartkläddas odör. Leroux saknar, som sagdt, inte en viss färdighet. Det har roat mig att läsa några saker från detektivlitteraturens olika områden; jag har velat se, hvar ungefär denna genre för närvarande står.
Men om I icke kunnen säga mig lösningen, så skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.» De sade till honom: »Förelägg oss din gåta, låt oss höra den.» Då sade han till dem: »Från storätaren utgick ätbart, från den grymme kom sötma.» Men under tre dagar kunde de icke lösa gåtan.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga. Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN. Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom. En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.