United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Rodnande syntes hon där, i sin blyghet ljuf till förundran; Lik en strimma af sjön, som, af morgonstrålar begjuten, Smyger sig in och rodnar emellan skuggiga lundar, Sågs i sin fägring hon nu emellan de gamle i kammarn. Men af förtjusning greps den rike befallningsmans hjärta, Sinnet af värma mjuknade opp, och kärlekens sötma Blandades mild som honing i bloden och smekte hans ådror.

Öfverallt ängens örter Dallrar daggen än från natten; Akta dig, att den ej skadar Dina gullbestänkta vingar. Ser du, alla blommor slumra Än i sina gröna knoppar, Luta än i drömmar hufvut Tätt mot sina veka bäddar. Men du lyfter käck din vinge, Mäter utan rast din bana: Säg mig, späda bi, o säg mig, Hvart du syftar, hvart tidigt. Vill du honing? Icke annat!

Har ni märkt, hur man är till mods, herre, ens hjärta liksom biet tar blott honing ur allt? Jag hade agat några ympar och kom till alhäcken vid stranden; satt Rosa där. "Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och hälsade god morgon. Jag ville fägna henne med en sysselsättning. "Kom, Rosa", sade jag, "vi skola vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en varm dag."

Han visar att syrgasen är oumbärlig för förbränningen, för andningen och för fröns groning. För att ådagalägga luftens förändringar genom andningen, respirerade han länge han kunde den i en oxblåsa inneslutna luften och fann att en ansenlig mängd kolsyra hade bildats. Äfven satte han flugor i en burk, bvari han lagt en med honing bestruken papperslapp.

Eller hvad snabbare är än häst? Hvad är väl mera än boning sött, Eller hvad öfvergår broderkyss? Tittar ur vågen en liten fisk: "Fjolliga flicka, hvad tänker du? Himmel långt bredare är än haf, Haf ju långt vidare är än fält, Öga ju snabbare är än häst, Socker öfvergår honing och Älskarekyssen en broderkyss."

Hvila din lätta vinge; Jag vill visa dig ett ställe, Där du ständigt finner honing. Känner du min hulda Nice, Nice med de sköna ögon? Hennes läppar andas sötma, Outtömlig sötma, ständigt. dess sköna rosenläppar, min trogna flickas läppar, Där finns honing, ljuflig honing, Skynda dit och suga, suga!

Sade och snyftade sakta och grät; klartindrande tårar Rullade ned hans kind och vätte det yfviga skägget; Men som en honing ljuf flöt saknaden genom hans ådror, Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets Stränder och Dvinas flod och det varurika Archangel, Och han tänkte därvid sin hustru, som suckade ensam Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan, Samt sin älskade son, den späda, som lämnades fjärran, Jollrande än och stammande fadersnamnet med glädje.