Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Daggen började falla. Skylarne på åkern stodo nu alla uppresta. Folket tog sina verktyg och vandrade hemåt. Annikka lyfte lätt barnet i sina armar och gick jollrande genom skogen. Solens sista strålar strödde ett skimmer af guld på hennes bara mörka hår, som i en tjock fläta föll ned på ryggen.
"Ta dej an barna, Anna-Lisa." "Si efter lillostkransen på grana; då jag satt dit en, så va vi med allihop, och då behöf du int gå längre än dit", ropade Maglena efter Ante, som halfspringande, nu med vind och piskande snö i ryggen på sig, gaf sig iväg utåt det igenyrda snöfältet. Anna-Lisa tystade och lugnade Brita-Cajsa med jollrande prat, och med en ny varm mjölkskvätt.
De sade ingenting annat än "godnatt!" men bådas blickar förrådde hvad de kände; ty de strålade af glädje och tillfredsställelse. Solblomster. Med teckning. De äro solskensblomster två, Som mödrar se med lust uppå. De äro så söta och rara Att jämt man vill kyssa dem bara. De tulta jollrande omkring Och skratta rakt åt ingenting Och gråta för nästan det samma Och skynda med allting till mamma.
Sade och snyftade sakta och grät; klartindrande tårar Rullade ned på hans kind och vätte det yfviga skägget; Men som en honing ljuf flöt saknaden genom hans ådror, Ty han mindes sitt hem, han mindes det isiga hafvets Stränder och Dvinas flod och det varurika Archangel, Och han tänkte därvid på sin hustru, som suckade ensam Ofta i dagens bestyr och ofta i nattliga hvilan, Samt på sin älskade son, den späda, som lämnades fjärran, Jollrande än och stammande fadersnamnet med glädje.
Jag luggade pojken, men han gaf till ett sådant tjut att mina öron voro nära att gå i lås. Och i samma vefva hörde jag äfven Lyylis röst från rummet bredvid. Jag skyndade dit och såg Aino stå vid vaggan och klämma sitt finger i Lyylis kind. Har Aino väkt Lyyli? frågade jag. Jo, Aino väkte, lydde det jollrande svaret. Fy, hvad Aino var dum. Nu tycker inte mamma att Aino är snäll alls.
Pigan, som kom in med kvällsmjölken skummande i en stor blåmålad bytta, stannade vid dörren som förstenad. När hon gick ut för att stilla korna och mjölka dem, var där tyst i gården, tyst som när döden tagit, och står hotande att taga ännu mer. Och nu glada, jollrande barnröster, slammer af skedar och fat, som diskades.
Hon försökte stiga upp, men kunde ej, utan föll på sidan, så att hon fick hufvudet öfver vaggans kant. Nu observerade hon Emmi, blef glad och försökte jollrande att få fatt i henne. Vaggan vickade. Hon föll ut och stötte hufvudet mot meden. Ett häftigt skrik. Gud välsigne! Emmi blef likblek, då hon såg barnet bredvid sig på golfvet.
Då han kom in, satt jag på en liten pall och tvättade Lyyli, som i blotta linnet, skrattande och jollrande, låg i min famn. Jag låtsade ej se honom, kastade svampen i tvättfatet, torkade med badlakanet barnets hals och såg noga efter om icke huden inne i vecken rodnade. Det är ledsamt att du måste bli hemma nu, Lisi. Antti strök mig öfver hufvudet och böjde sig öfver mig.
Så menlöst leder hon och delar sina lekverks fröjder och sorger, så menlöst agar hon å en annan sida, att man hos henne ännu ville igenkänna den jollrande flickan, som än öm, än sträng leker med sina beskedliga och obeskedliga dockor. Detta gäller om andan af hennes poesi, och ännu är ej mer än ett flyktigt ord nämndt om formen, om densammas tekniska fulländning.
Dagens Ord
Andra Tittar