United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men då vill jag ha en kyss för dem. Fy, nu är det slut med glädjen. Du, som har fått kyssar af hvarenda tös i hela häradet för dina verser. Det måtte vara gammalt för dig, och när du skulle skrifva på allvar, som du sa Aldrig i lifvet har jag kysst dig. Nej, det har du inte. Just därför skulle det vara spritter nytt.
Fy skäm ut dig, sade Broms och steg in till Sörman. Han slog sig ned vid bordet och granskade kladden, men siffrorna blevo orediga. Han lyssnade för att höra, vad som sades på hans rygg. Han hörde ingenting, det hade blivit tyst i krogrummet. Men det var honom i alla fall omöjligt att fästa tankarna vid siffror. Halvt bedövad av värmen slöt han ögonen. Då såg han ett ansikte.
Målen ock framtidens lockande bild i tjusande färger... Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han fortfor också. Slutligen hördes en röst: Fy fan, det är ju allvar! Man bildade grupper och pratade högt! Men han fortsatte ändå; hans bröst flämtade och hans ögon tårades. När han slutat föreslog kuratorn hans skål och utbragte ett hurrarop för »skalden».
Och där nojsades. Fy skäm ut sig, sade Broms. Han stakade sig ut igen, och drängen, som följt en smula slokörad, hjälpte honom upp i åket. Ska ni leva så? frågade Broms. Någe roligt ska en väl ha, sade drängen. Mannen hennes sitter på fästning, så hon kan väl behöva någe roligt, stackare. Broms svängde piskan och höll sig rak och tapper hela allén igenom.
Sörman fick hämta vatten, och när gubben druckit sade han: Husch, Sörman, fy skäm ut sig. Tar jag skada till min själ? Jag är en hederlig man, och här finns inte ett öre, som är orättfånget. Men bär samvetet emot, Sörman, så skall han lämna min tjänst. Det kan jag inte, för jag har hustru och barn. Och jag då? triumferade gubben. Jag då? Har jag inte till och med barnbarn.
Sällan var det främmande här, men ändå oftare än nu. När folk såg på, var han så artig mot frun, så kärvänlig och söt som hade de varit fästefolk, men när de voro ensamma... Fy en sådan inpiskad kanalje! Om jag bara finge strypa honom så visst som det inte får ske, suckade Leena och kramade en af stolparne i den medlösa vaggan, stackars frun!
Den längste och fräckaste gick fram till honom, ställde sig bredbent och frågade: Vad heter du? Jag heter Lundqvist. Fy fan! svarade den längste och svaret hälsades med bifallsskratt. Uppmuntrad härav fortfor han: Vad är din far?
Antti kom till mig och försökte se mig i ögonen. Hvad betyder det där? frågade han och smålog. Ingenting, Antti. Det betyder ingenting. Jag började redan frukta att du blifvit svartsjuk. Fy dig! När har jag förut varit svartsjuk? Och jag trykte mitt ansikte mot hans bröst, för att han inte skulle se huru jag rodnade. Antti smekte min kind. Det tänkte jag också. Inte är du väl så dum.
Farbror Ekenström brast i skratt, men hejdade sig: Du menar väl inte, att du har skulder? Jo-o-oo Det var mig en baddare. Och jag som har gått och trott att vid dina år var man åtminstone lycklig. Du lyfter en sten från mitt hjärta, som det står i Biblen. Hur många tusen ä det? Fy ra Precis en tiondel av vad jag har.
Han kände det som om prästen skändat honom, bedragit honom på allt det, för vars skull han lidit... Han hade ej längre ord för sitt förakt och sin vrede. Det knöt sig inom honom till svordomar, som han satt och mumlade för sig själv bakom sammanbitna tänder: Fy fan, en sådan satans präst! Fy fan!
Dagens Ord
Andra Tittar