Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 10 september 2024


Minnen, känslor och gestalter från förflutna tider sväfvade fram för hans inbillning och försvunno åter för stötarna af hans ojämna steg; länge vandrade han utan att kunna sammanhålla någon enda bild, till dess sluteligen taflan af hans lefnad uppklarnade några punkter och hans orediga tankar började forma sig och öfvergå till ord. "Gåsevinge", sade han med kort allvar, "tror du en Gud?"

Erik hörde henne icke; han stod bredvid sin hustru och tycktes med hela sin hållning be henne tyst om förlåtelse. Eva hade ännu ej någon aning om hvad som försiggick. Hennes tankar voro orediga, alla föreställningar sjönko som tunga dimmor ständigt nedåt, och allt hvad hon betraktade tycktes henne som täta, bolmande moln.

En dag yrade Sven mycket: orediga bilder av de händelser, han nyligen upplevat, föresvävade honom; Johanna hörde åter sitt namn från hans bleka läppar; det låg kärlek och även klagan i den sjukes osammanhängande ord.

Fy skäm ut dig, sade Broms och steg in till Sörman. Han slog sig ned vid bordet och granskade kladden, men siffrorna blevo orediga. Han lyssnade för att höra, vad som sades hans rygg. Han hörde ingenting, det hade blivit tyst i krogrummet. Men det var honom i alla fall omöjligt att fästa tankarna vid siffror. Halvt bedövad av värmen slöt han ögonen. såg han ett ansikte.

De reste sig, sökte reda hvar sitt par ben i den orediga hop af dylika, som upptog golfvet; sträckte armarne och anmärkte något om kalla nätter; derpå följde allmän kaffedrickning med fladbrödskrasande, och lemnade tre af dem stugan.

Byxorna voro knäppta ofvanpå helt löst, sammanhållna kring höfterna af den läderrem, vid hvilken knifven hängde blänkande och nyss slipad. fötterna höga smorlädersstöflar. Hufvudet med det långa orediga håret var beklädt med en hög skinnmössa, påträdd bakifrån, att hela det bleka, stora ansigtet med de utstående, vilda ögonen framträdde. han dansade! Otymplig och tung.

Här blef vår lilla kund verkligen stött och, brummande några orediga ord om att han ingen brandvakt var och dugde till bättre, tog han sin mössa och gick, såsom sagdt är, med förtrytelse sin egen väg. Af de kvarblifvande beredde sig hvar och en för sitt värf utan att fästa vidare afseende den lilla trumslagarens kapris.

När brasan slocknade, började råttorna visa sig. De voro också nästan tama, en del sutto hällen och blinkade åt honom när han åt. I kväll ville han ingenting, hans hjärna surrade av orediga intryck och ofullständiga tankar tittade fram likt halvgångna foster. Skulle vansinnet komma snart en ny Alexander som skulle knacka sten kring vägarna i stjärnljuset?

Vad kan jag göra däråt? Husbonden kan, vad han vill. En sådan oro överföll Valdemar, att han ej längre kunde dölja den, och han hörde icke, hur hårt han själv talade. Han hörde bara ur det orediga sorlet, att herr Svantepolk kom in och ordade om en försvunnen nyckelknippa och om att hästarna måste ha rikligt med foder julnatten.

Och han skämdes öfver att ha läst Fader vår. Hvarför skämdes han? Kanske han kände dunkelt, att uti detta orediga komplex, som kallas själ, fans en kraft, som, i nödens stund uppkallad till sjelfförsvar, egde ganska stor förmåga att reda sig.

Andra Tittar