United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av något underbart. I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för deras runda och släta form. En dag, då brasan slocknat innan den var fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur.
Men sätt er för brasan ni, främmande godt folk, så vill jag berätta er, hvad en svag kvinna gjorde och hvad lön hon hade därför." Vi efterkommo gummans önskan, medan vår besättning och den unga värdinnan tillsamman bestyrde oss kvällsvard och värmde upp den kalla mat, vi medhade.
Sagdt; och den åldrige satte sig glad för brasan att vänta. Men storståtlig och grann i sin grönrödrandiga ullkjol, Halsen beprydd med en duk af kattun, mångrosig och färgrik, Trädde hon fram, lik sommarn i prakt, den förståndiga Anna. Färdig att resa var hon, och beredd var den blomstrande dottren.
Det låg liksom helgdagsstämning öfver det hemtrefliga rummet, och Eva satt och blickade tankfull in i brasan, medan hon sakta upprepade sina bibelverser. Dessa voro hämtade från begynnelsen af Jesu härliga bergspredikan, och Evas tankar dröjde isynnerhet vid detta: "Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn". Matt. 5: 9.
Han tog som förevändning att lämna Greta en bok eller gå ut med Kalle. Men när det kom till det verkliga avgörandet om, vart man skulle gå, lyckades han på ett eller annat sätt ställa det så, att man stannade där man var. För det mesta höll man till i Gretas rum. Det var det konstnärligaste. Rose kom också som oftast. Man låg på kuddar framför brasan och lät den ensam lysa upp rummet.
Inte hade han haft mycken glädje av äktenskapet, då han bara var hemma två gånger i månaden, men det var ändå ett hem, där han kunde känna fast mark under fötterna, där han kunde sitta vid brasan och äta ett mål lagad mat. Efter begravningen blev det utmätning och varenda pinne togs bort till auktionen.
Och då han åter gick nedför trappan, förstod han, att han måste uppgiva hoppet. Det var kallt i rummet, då han kom hem; han bad värdinnan att göra upp eld. Hon hade redan bäddat hans soffa i tanke att han som vanligt skulle komma sent hem. Tomas drog fram en stol till brasan och värmde fötterna vid elden. Han frös.
Solstrålarne värmde hennes rygg, glöden från brasan färgade hennes skrumpna, gråbruna kinder mörkröda. Hennes bröst höjde sig till jämnare andedrag. Hon sof med armbågen mot bordet, där ännu kaffepannan stod och doftade. Hufvudet hvilade mot den andra handens grofva, stora fingrar. Munnen drogs till ett litet ynkligt, vemodigt leende. Kanske hon drömde.
Efter ett par minuter hade han tröttnat, öppnade fönstret, skakade ut flugorna och lade sig åter. Hans vackra dröm om vinterkvällar framför brasan, med huvudet i hennes knä... Fördärvat, förstört, förbi! Och bröllopsnatten... Alltid skulle han taga ut i förskott... Det var orätt, det borde man aldrig göra.
Men till sin mecka vid brasan begaf sig den ärlige Aron, Tog den rykande än af hetta uppå sig och sade: "Petrus, förståndige vän, det är tid, att jag tackar och vandrar Nu, sen du dygnet om i din gård välplägat och födt mig; Många bemedlade män må jag träffa i afton på herrgåln, Hvilka mig hylla som du och bjuda på glädje och gästning, Ingen träffar jag dock som den kunniga Anna att skattas, Hvilken, fast mätt jag var, mig tvungit att äta än mera."