United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men det inträffar, att Zadig får tillfälle att för sin ägare förklara ett fysikaliskt fenomen: och nu blir det Zadig som skattas högre; han vinner sin herres aktning, han når hans vänskap, blir hans kompanjon och återfår sin frihet.
Endast ibland, då jag fört jackärmen, den sträfva, till ögat, Synes en droppe på den, om på Soini, det ödebelägna, Länge jag tänkt och mitt hemman, som nu bär gröda åt andra. Men om du önskar att höra, förståndiga Anna, mitt öde, Väl, så vill jag berätta, hur allt aflupit i sanning. Kangas ligger i Soini, ett hemman som fyra att skattas, Skogrikt, åkerbegåfvadt, med träsk och gräsiga stränder.
Ja, lycklig må din ankomst skattas så för mig Som ock för dig, ty visa kan du, furste, nu, Att du förstår att skydda vänner och att så Förvärfva nya och behålla dem, du vann, En ovärderlig gåfva hos en härskare. Väl är den sak, i hvilken jag begär din dom, Ej alltför stor, en purpursnäcka blott; men stor Är frågan dock, om våld skall onäpst råda få.
En ung, hur kunde han väcka Mera än kärlek också, om han kom, som den åldrige kommit, Rik och förnäm, och lockade mig att dela sin lycka?" "Hå hå", suckade nu den vackra Johanna, "förgäfves Skattas ej guldet högt, då det allt kan jämna i världen, Göra den åldrige ung och en ung förlika med åldern.
Den ena har, den andra lik, Ju det, som mest må skattas. N:o 226. Guds hus. Hell Herrans tempel, där hans folk Församlas för hans öga Och sången höjs och ordets tolk Kungör Guds sanning höga! Där firas rätt en glädjefest; Mot den hvad jorden äger bäst Ger glädje ganska föga.
Hur är ej deras skuld till mig Att som ett intet skattas, Om jag, som brast i allt för dig, Med miskund dock omfattas! Jag varit färdig, lätt och snar Min nästas fel att räkna, Men trög, när själf jag felat har, Att det i minnet teckna. O Gud, förlåt mig det och lär Mig ändra håg och sinne, Att glömsk vid andras fel jag är, Men egna har i minne! Om Guds ord och församling.. N:o 223. Gudstjänsten.
Men till sin mecka vid brasan begaf sig den ärlige Aron, Tog den rykande än af hetta uppå sig och sade: "Petrus, förståndige vän, det är tid, att jag tackar och vandrar Nu, sen du dygnet om i din gård välplägat och födt mig; Många bemedlade män må jag träffa i afton på herrgåln, Hvilka mig hylla som du och bjuda på glädje och gästning, Ingen träffar jag dock som den kunniga Anna att skattas, Hvilken, fast mätt jag var, mig tvungit att äta än mera."
Den ensam är sannskyldigt rik Och värd att lycklig skattas; All annan lycka, bubblan lik, Knappt ägs, förrn den oss fattas. Ve sådan fröjd, som drar oss bort Från glädjen utan ände, Ve sådan lust, som är så kort Och slutas med elände, Ve sådan glans och rikedom, Som, när oss döden nalkas, Oss lämnar kvar med törstig gom Att evigt aldrig svalkas.
Tegar bära årets hopp, som fordom Drefs af stormar kring okändt haf; Sommarskuren, daggen af natten fostra Nu vår rikdom, växande förr ur blod. Tämd är jorden, tämdt är mänskosinnet, Bärsärksmodet ej dyrkas mer; Ändra makter råda i svärdets ställe, Och där våldet segrade, segrar lag. Tukt och seder skattas, mildhet trifves, Fredligt yrke sin ära har.
Låt oss fråga, hvarför någon annan än en ägare af silfver skulle önska att denna metall finge ett konstladt värde, som det icke har i sig själf. Hvarför icke låta metallen silfver behålla den ställning, som naturliga orsaker gifvit den, liksom metallerna koppar och nickel? Hvarför skall den skattas högre, än den förtjänar? Ingen hade någon fördom mot silfver. Det hade full rätt att täfla med guld.
Dagens Ord
Andra Tittar