Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
Endast ibland, då jag fört jackärmen, den sträfva, till ögat, Synes en droppe på den, om på Soini, det ödebelägna, Länge jag tänkt och mitt hemman, som nu bär gröda åt andra. Men om du önskar att höra, förståndiga Anna, mitt öde, Väl, så vill jag berätta, hur allt aflupit i sanning. Kangas ligger i Soini, ett hemman som fyra att skattas, Skogrikt, åkerbegåfvadt, med träsk och gräsiga stränder.
En sorgelig klagan Mötte mig där, in gick jag och såg af barnen de tvenne Äldre, som gråtande högt omgåfvo sin moder, det ena Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet; Men orörlig och stum låg hon, dödsdrifvan var utbredd Öfver den stelnade kinden, och natt betäckte dess ögon. Så var det ute med allt, och förödt var det härliga Kangas.
Detta hade min far med gårdens blomstrande dotter Ärft, och han grånade där, som en sommarafton att påse. Åter från honom kom det till mig. Jag började äfven Gråna i ro, där jag satt som en kung på det bördiga Kangas. Tjänare ägde jag, härdige män vid plogen och yxan, Pigor i stugan också, men söner och döttrar, sin moders Tröst och min ålders hopp, uppväxte som plantor omkring mig.
Dagens Ord
Andra Tittar