United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
I tyst förundran kring hans rika vagnars prakt, Hans guldbesmidda tjänare; Sig smögo kvinnor, gubbar, män och ynglingar, Betraktande med häpnad allt. Miljutin blott, den gamle, silfverhårige, Tog i de andras fröjd ej del: Sitt ögas ljus han saknade, sin ålders hopp, Nadeschda än ej kommen var.
En fremling tar Din arfvelott; Ditt namn bland folket dör och blott Med hån skall af en ovän nämnas, Ty han, som bordt Ditt minne hämnas, Din mandoms fröjd, Din ålders stöd, Din Son, som här ifrån Din sida Så späd man slet, att brist och nöd Och lifstidsbojans smälek lida Hvem lär väl Honom lagens bud Och fädrens namn och Jacobs Gud?
TEKMESSA. Som hvart vänligt ord Af dig mitt sinne bränner. Ledsven, tag min hand Och för mig till den fallne. LEIOKRITOS. Räck din hand åt mig, En lika villig ledsven, men dig värdare. O dyra stängel, skördad i din ålders vår! LEIOKRITOS. Du ser en mänskoplantas ofta sedda lott. TEKMESSA. Ack, snart skall den, som gjutit detta ädla blod, Förnimma, hvems han gjutit. LEIOKRITOS. Kvinna, hota ej!
Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola gamla män och gamla kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, för hög ålders skull. Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka där på gatorna, Så säger HERREN Sebaot.
Den ena stupade på Lemos strand, Helt kort därpå vid Lappo föll den andra, Och båda för ett älskadt fosterland. Om dem vet sägnen tälja många drag, Och Finlands skalder sjunga än i dag, Hur gladt sitt unga hjärteblod de blödde. De fingo segra i sin ålders vår, De fingo falla för det land, dem födde, En tjugoett, den andra nitton år.
Hade han inte gått och talt om en hel hop, skvallrat för Per och Pål, berättat hvad han hört af socknens mysterier, sådant, som blott länsman kunde ha reda på, skrutit och skadat sin sagesman på allt möjligt sätt. Sist svek kronofogden. Lasse var hans ålders tröst, den ende, som inte lät honom känna hur afsigkommen och förfallen han var.
Nå, du lille stolle, är du glad då? Väldigt! svarade Abraham. Julius Krok var icke någon praktisk människa, och denna allmänt kända omständighet var måhända orsaken till, att han i sin ålders sextiotredje år beslöt att uppträda som praktisk samhällsreformator. I hemlighet hade han länge burit en reformators fröjder och lidanden.
Min tunga är kylig och vanmäktig av ålder. Men till honom måste man tala med en eldtunga. Bör icke han, som älskar sanningen, höra henne i hennes segerkraft? Böra icke dessa minnen, som han älskar, upplivas för honom i deras härlighet? Ve, om min ålders köld skulle dämpa hans låga! Nej, jag passar ej mer för honom. Du skall komma, min Krysanteus, och i Julianus skapa en framtid.
Och de häftiga armrörelser, som någon gång kunde avbryta den lille herrns rätt enformiga åtbörder, voro minnen från ensamma tanketyngda vandringar i skogen, från livliga debatter bland maskinerna i magasinet. Men nu i sin ålders sextiotredje år hade Julius Krok beslutat övergiva de ofruktbara teorierna, det tysta mustaschtuggandet, de hemliga debatterna.
Han behöll honom nästan ständigt i sin närhet, och när gossen växt upp till yngling, utnämnde han honom till sin tjänare. Med sin ålders snabba uppfattningsförmåga lärde sig de båda gossarne snart landets språk.