United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde, som krävde att hövligt bemötas... och hövligt, men bestämt svarade jag också... Men vad du ser blek ut, Johanna! Ja, far, jag känner mig så ängslig och orolig. Give Gud, att mickelsmässan snart måtte komma, för det likasom bränner mig under fötterna där borta på herregården. Jag blygs för patronen och tjänstefolket och för allesammans.
Och därför skakas han sen många år Af grafvens namn, hvar gång han det måst höra, Och därför bränner i hans själ dess sår, Och därför reser sig af harm hans hår, När ljudet Sveaborg blott når hans öra. Det var en vinterafton, mörk och sen. Den gamle, utan minnens skuld och utan En framtids fruktan, satt vid brasans sken Och hörde lugn, hur stormen ute hven Och dref i bistra skurar snö mot rutan.
Jäser den? Hvarför icke lika gärna bland isbitarna i stadskällarn? Jag får taga till tiggarstafven för din skull, människa. Så! Nu bränner du upp hela ugnen med knallar! Har du ej näsa, kreatur, att känna lukten af brändt?"
Vid Zeus, en purpursnäcka, värd en fårahjord! Den vill du gömma? Gubbe, genom hvilken konst Du skaffar dig ditt offervin, förstår jag nu, Och dessa feta stycken, dem du bränner städs Med sakta bön om Ajas-ättens återkomst; Hur dem du hittar på din klippa, märker jag.
När den kalla skuren strömmar, Får jag stundom skygd af granen, När mig solens stråle bränner, Bjuder björken stundom skugga; När jag sorgsen står på fältet, Tröstar med en ton mig trasten, Med en blick ibland en blomma. Sådan vård blott finner flickan, Annan glädje ej den arma. Ofta i min barndoms dagar Hörde jag min moder säga: "Flicka, kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden."
För I har aldrig varit rättvis i något. Utan det I har tyckt, det skulle prompt vara så. Ocke det var rättvist eller ej. Vad fan angår det mig, om de bränner rucklet? Är det rättvist, så må det ske. Men det begriper I inte, för rättvisa begriper I inte. Det tycks vara sanningsnatta i natt, sade mor i Sutre. En får höra både ett och annat som är ovant.
Eljes är det alltid så, att så länge stämningen vara, gitter jag inte. Dels af maklighet, dels af en slags motvilja att slita den i stycken. Det är för resten synd; det är slöseri med andens medel. Som t.ex. när man ligger om natten och inte kan sofva. Hufvudet bränner och ur hjernan myllrar tanke på tanke fram. Man borde tända ljus, få tag i pennan och skrifva det ner allt.
Ja, är det icke så med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig ett evigt förbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje växa upp åt mig. Men de onda äro allasammans lika bortkastade törnen, som man ej vill taga i med handen. Och måste man röra vid dem, så rustar man sig med järn och med spjutskaft, och bränner sedan upp dem i eld på stället.
Berusad af din skönhet, o min älskade, Försmäktar jag, min trånads flamma bränner mig. Kom, saknade, den sjuka bruden väntar ren; Kom, låt mig hvila vid din barm och långsamt där Min själ dig offra i en säll, fast kvalfull kyss!" Så prisade den ädla nu sin älskare. Men hem gick sorgsen ynglingen. Af stumma kval Hans hälsa tärdes, och hans ungdomsfärg försvann.
Jag känner mig så fattig! Inte materielt ty der ligger 50 kronor i min plånbok ännu; inte häller andligt, ty jag har diktarfeber och fantasien bränner hett i mitt hufvud.