United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av något underbart. I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för deras runda och släta form. En dag, då brasan slocknat innan den var fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur.
Och så vitt jag förstått av de älskliga läpparnes dragning, viskar du svarande ord, som aldrig hinna mitt öra. O, jag vet: jag är han! Min bild ej gäckar mig längre. Tänd av begär till mig själv jag på en gång brinner och bränner. Vad, är det jag som skall be eller bes och varom skall jag bedja? Det jag vill äga är mitt; mina skatter göra mig nödställd. Smärtan tärer min kraft.
O, jag tänker på naturens godhet Att i saknaden oss unna minnet, Som ett fordoms ljufva, svala lycka Lik en morgondagg på hjärtat häller Än, när solen bränner middagstiden. Du önskat dig ett rum i mina sånger, Du bedt mig, goda flicka, tusen gånger, Med diktens färger någon ledig dag Försöka teckna dina anletsdrag. Välan!
Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet. Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
"Min broder", svarar furst Voldmar mildt, "Hvad kyler ditt hjärtas vår? Ej för att väga min lott mot din Jag viste mitt glada land; Välkommen, ville jag säga blott, Din broder är nu din värd, Kom, dela vänligt hans salt och bröd, Snart delar han vänligt ditt!" Så sagdt, han räcker sin hand till frid, Furst Dmitri den fattat har: "Här bränner solen oss", säger han, "Af damm vi förkväfvas här.
Jag skall inte supa mer. Men om du visste hvad det bränner... Om du inte lofvar att hålla dig ordentlig, så får du inte en bit mat på flere dygn. Nu tar du sakerna och följer mig. Bär! Hon bar kappsäcken och gick med lutadt hufvud efter honom från bangården längs gatorna. Han vände sig plötsligt om och sade med ett sällsamt tonfall: Vill du rymma ifrån mig nu, så kan du.
Ett vet jag dock, ett offer, dig långt kärare Än feta stycken af förblödda hjordars kött; Det är ett bränneoffer då, när mänskan, rörd Af dig till mildhet, bränner upp sitt hat, sin hämnd. Det offret kan jag helga dig i denna stund. Hitåt, mitt folk, er konung kallar, närmen er!