United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min ena hand svider och är svullen; de första tio slog han, så att han tröttnade. Det går underligt till i skolan på senare tider. Endera af oss var skyldig, men icke bägge! Nyckeln skall jag ha, om den hängde på Sannas enda tand. Hu! Där strök någon förbi mig i mörkret. Huru skall jag slippa in i hushållskammaren, där nycklarna äro?
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
Den lilla sträckte ut fötterna för att värma också dem, då slocknade lågan. Kakelugnen försvann, hon satt med en liten stump af den utbrända tändstickan i handen. En ny blef tänd. Den brann, den lyste, och där skenet föll på väggen, blef denna som ett flor.
Det var alldeles tyst i spårvagnen då Edvard sade: Mamma, den där tanten mitt emot har en tand som sitter lös den rör sig när hon talar. Vagnen smålog och alla tänkte: Tänk, han såg att hon har löständer! Ett sånt litet intelligent barn! Men Edvards mamma rodnade och tänkte: Varför skulle vi gå upp i den här vagnen! Det är förfärligt att ha små barn med sig.
Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort: bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få. Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
Sent på natten satt han med lampan tänd i sitt ödsliga rum och skrev följande, efter att ha ätit något hårt bröd och smör och druckit vatten. Jag har avskrivit det direkt ur hans papper, utan att utesluta eller ändra ett ord. Ur David Ramms skrivbok En ensam människas funderingar Om syndernas förlåtelse Detta skriver jag därför att jag ej kan sova, fast jag är trött.
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
Han satt på samma plats som förr Och samma syssla skötte. Jag såg, att ren i stugans dörr En missnöjd blick mig mötte; Det var, som om han frågt där vid Får man ej ens till natten frid? Men annat var det nu med mig Jag kom med ändradt sinne: "Jag läst om Finlands sista krig Och äfven jag är finne. Min håg blef tänd att höra mer, Kanhända får jag det af er?"
Gumman stillnade plötsligt, strök magen platt under tunga händer, sade lågmält men tydligt: Tand för tunga, dotter, tand för tunga. Och det blev ett ögonblick tyst i Sutre. Så började moran åter surra. Nej, Träsken där kan han kujonera, eftersom han är karl, men mor i Sutre rider han lagom, lilla greven. Kommer han som en annan strykare och ber om ett mål mat, så ska han få.
Han tackade dem på det innerligaste därför, inte minst för det symboliska i gåvans form. Utan tvivel hade de tänkt sig att denna kristallkrona, dä den vid högtidliga tillfällen stod tänd och med sina många ljus lyste upp hans älskade hem, skulle vara en sinnebild för det ljus, han hoppades ha tänt i deras hjärtan.