Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om en stund kom kokerskan ut, gick till verandan och sade att Clara ovilkorligen ville se fadern, hon var orolig och tycktes ha feber, hennes näsa hade blödt qvällen, hon trodde att det var «höstfrossan», en sjukdom som lilla Clara hade haft ofta förut. Odrägliga barnungar, mumlade patronen jemt sjukdomar och bråk med läkare, medikamenter och sköterskor!

Å, det behövs inte alls! svarte Clara. Det blev ett ögonblicks tystnad i köket. Man hörde utifrån, hur stormen rusade genom skogen, röck lövet av björkarne, skakade gärdsgårdarne, riste flöjlar och takskägg. Ibland kom en vindstöt tryckande genom skorsten och blåste eld och rök ut ifrån spiskappan, att Lotten fick hålla hand för ögon och mun.

Hon hade sidenklänning och blå ögon och porslinshuvud och riktigt hår, som kunde kammas. Clara var 2 år, hände något sorgligt. Hon tappade håret. min dotter kammade henne en söndagsmorgon det var mycket viktigt, att Clara kammades söndagen tappade hon håret. Alltsammans satt kammen och min dotter gav till ett skrik, att alla i huset lämnade sina sysslor och sade: Vad är det?

Jo, det brydde vi oss allt om, svarade Lotten. Tyst, svara inte den otäcken, varnade Clara. Ni är snälla ! Om jag bara kunde vara snäll som ni! suckade Rundqvist. Ja, Herre Gud, man blir gammal och får man inte sin vilja fram längre, och är det bara skräp med livet. God natt med er, barn, och akta er för Carlsson, för han har klocka och saffiansstövlar!

Lotten kom nu ut och sköljde potatis, medan Clara gick till matboden att hämta salt fisk ur vinterkaret eller familjegraven, i vilken all småfisk, som dött i nät eller sump och inte kunde bevaras, blev nedsaltad huller om buller utan anseende till person och avsedda till husets löpande behov.

Och ville jag, fortfor gumman, att Carlsson skulle om lördag ta Clara med sig och fara sta och bjuda; för jag ville också, att Carlsson skulle komma ut lite grann och se folk, och visa sig en smula, för det är alltid gott. Ja, si om lördag kan jag inte, svarade Carlsson tvärt, för ska jag ju åt Dalarö för professorns.

Jag kom dit, hon satt sin hvita soffa med lilla Clara bredvid sig. Kära Peltonen sade hon ni två äro de enda af dem som härefter komma att se mina barn, hvilka jag kan lita! Lofva mig att se till dem, när jag går bort, att vara vänliga mot dem, att godt ni i er ställning kunna det, värna deras rätt. Viljen I lofva mig det? Carlson lofvade, och jag med.

Clara satt nämligen med tungan ute och ögonen igenfällda, som om hon sov i smärtsamma drömmar, men Gusten stirrade oavvänt pastor Nordström, som om han ätit opp vartenda ord och ansträngde sig att höra timglaset rinna. Ja, men de är vådliga, viskade Rundqvist, skred baklänges ut sakta och varligt, trevande försiktigt med hälen för att inte komma för häftigt mot tegelstenarna.

När en halv timme gått, knuffade Norman Rundqvist, som stod framlutad med handen för pannan, som om han mått illa, och med tummen pekade han åt Clara och Gusten brandsprutan. Rundqvist vände sig varligt åt sidan, spärrade upp ögonen, som om han fått se den onde själv, skakade huvet och log, som om han förstått.

Och framför gumman kom hundrackan, en raggig best, som kunde lika bra i sjön som land. , ä ni hemma nu, kära hjärtans, hälsade gumman, och har ni gossen med er? Jo, här ä vi, och här ä Carlsson, ska moster se! svarte Clara. Gumman torkade sin högra hand förklädet och räckte den åt drängen. Välkommen , Carlsson, och han trivs hos oss.

Dagens Ord

blårutig

Andra Tittar