United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon hade sagt honom allt; hon hade blottat sitt inre för honom och han hade förstått att hon var uppriktig då hon sade att hon icke älskade honom, ty han hade icke gjort något försök att värma henne med en smekning. ...»Och det högaktar jag honom för», sade hon till sist. »De fleste män skulle inte ha gjort som han; vid sådana tillfällen har en man ingen stolthet.»
Det kom ett smärtsamt uttryck i hennes ansikte, och i det jag strök henne över pannan för att jaga det bort, svarade jag: »Det har jag nog inte gjort. Det är sant. Men jag borde alltid ha förstått, att vad du trodde på, var dyrbart för dig. Så dyrbart, att jag aldrig skulle ha lett dig ens på möjligheten av andra tankar.»
Hon avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv ledsaga främlingen till hans bostad, och satte sig med sina strumpstickor så nära till kammarens glesa dörr, att hon utan svårighet kunde höra varje ord som sades därinne. Hon skulle icke varit en så lärd mans hustru, om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det.
Elli, älskade Elli Han drog henne ned på sitt knä, och deras läppar möttes i den första kyssen. Wolfgang, sade Elli, vad du är god och ädel. Min morbrors sista ord voro dessa: Det vore en man för dig, Elli hälsa honom. Vet du, Wolfgang, han dog lycklig, ty då han läste tidningsnotisen begrep han ju, att du förstått allt, men ändå fullt och helt förlåtit honom.
Här bland dessa mänskor, som förstodo , bland dessa naket sköna statyer och tavlor sade han öppet och med rungande stämma ifrån, vad han tänkte om världen, om lärarna, om sin far, om alla dessa mänskor, som aldrig förstått honom... Hans panna var våt, när han slutade. Han visste ej riktigt, hur han kommit tillbaka på stolen.
När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.» När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
»Vi ska' ro ut bland öarna», sade hon, »och segla i nattbrisen.» Och som om plågsamma minnen störde henne, utbrast hon: »Du skall glömma och aldrig minnas, vad jag sagt dig under dessa sista år. Jag har varit så underlig och inte förstått mig själv. Ofta, ofta har det varit, som om en annan talade genom min mun, utan att jag kunde hindra det. Du har fått göra allting, och jag har bara tagit emot.
Karlson måste ha förstått att jag talade allvar, ty han släppte genast mina händer och fru Karlson slet sig med ett nytt och mindre dämpat skrik åter ur min famn. "Vad fadren har du då här att göra?" frågade Karlson ilsket. "Jag är ute och tittar på kriget", svarade jag. "Och jag vill bara hälsa på en gammal bekant." "Hälsa på!" svarade Karlson hånfullt.
Casimir Brut anmärkte, att hennes nåd först måste ha tag på flickan. Damerna Willman protesterade; doktor Karolina sa: Det är en nymodig stränghet; den skulle Jan-Petter inte förstått. Fru Olga rodnade och hennes pekfingrar reste sig till anfall.
När hans far sagt: har du förstått, visste han av erfarenhet, att invändningar voro resultatlösa. Men invärtes var han upprörd. Och så skall du vända dig till kamraterna och be dem vara välkomna också, både pojkar och flickor. Ja men, pappa Har du förstått! Ja, pappa! Dagen efter insåg han till en grad han aldrig anat, hur rätt hans far haft.