United States or Italy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men då fru Marie återvände till stramaljen, återvände Louise till sin man, och man talade icke vidare om saken. Lille ingenjören hade hållits utanför, han visste ingenting och förstod ingenting och begrep ingenting. Men han tyckte synd om Louise utan att egentligen veta varför. När han var viss om att icke träffa sin måg, gick han upp till Louise, tog en stol och satte sig framför fågelburen.
Och hvilken lefnadsuppgift den att arbeta för poesin, som ej ännu fanns till, hvars sjelfständighet ingen begrep? De förnäma vände sig med afsmak från de muser, som nu för första gången framstapplade sina toner på ännu barbarisk svenska.
Men när han sitter sen på klippans spets Och mänger dagens strålar där med blod, Då känner han uti sin barm en plåga, Men vet ej, hvarifrån den kom och när Den slutas; så med vemod, som jag ej Begrep, en gåta för mig själf, jag gick På fältets fägring, vacklande och sluten, När hastigt, fjärran från ett sakta ljud, Som af en lutas lätt berörda strängar, I samklang döende, mitt öra hann.
Jag vet att hon älskar er, jag har vetat det länge länge å, så evigt förbannat länge jag har vetat det svär det, svär att ni drevs av en stor och ren kärlek, att om ni svär detta, vet ni då vad jag gör? nästan viskade han fram. Och David begrep alltmer att sinnesrörelsen gjort honom vansinnig. Ni svarar inte!
Och när några minuter förflutit, vågade hon ånyo fortsätta med läsningen, midt i meningen, der hon slutat. Och Ukkos sinne var alltjemt i uppror. Men småningom lugnade han sig, hans röst lät som en aflägsen åskas mullrande, när »äiti» läste. Den föraktade, usla qvinnan, hon begrep ingenting, hennes frid kunde ingen störa. Nå, så fick hon väl hållas.
Sakta, sakta! hviskade fadren och visade med handen på vaggan. Hellu blef förskräckt. Det var som om iskallt vatten hade slagits öfver hennes kropp ända ned till fötterna. Hon ställde sin påse i en vrå och gick på tårna fram till Anni. Endast ett ögonkast, och hon begrep allt. Lilla Anni hvarken gret eller skrattade mer, hon behöfde inte mer deras hjelp.
När jag kom tillbaka till skogen, der jag lemnat patron och Carlson, satt Carlson ensam och halfsof på en sten. Patron var borta. Jag slängde då bössan på axeln och började gå åt östra torpet. Men hur jag gick, tyckte jag det blef så svart i skogen. Benen voro som om de varit beslagna med bly, och jag begrep nog att det var patrons fina vin som gjort mig så dödfull.
Se till att jag får referatet bara. Sättet är mig likgiltigt.’ Jag gick ut ganska fundersam och drev omkring på gatorna. Jag begrep fullkomligt vad referatet betydde, och att varenda redaktion i staden var villig att sälja sin själ för att få det. Men jag förstod också, att smultronfolket inte ämnade släppa ut ett ord och voro på sin vakt.
Dessutom voro ju de finnar hon sett, i allmänhet smått originela, med Nadja var det ju föröfrigt förklarligt nog, en fattig fiskarflicka... För resten helt poetiskt! Nadja hade stående hört på fru Mäienen. Hon hade svårt att förstå. Men ändtligen begrep hon. Det slog henne som en blixt. Hon konsertgifverska, hon solosångerska! Något så roligt hade hon aldrig tänkt sig.
Ante hörde vilddjurstjutet de utstötte där invid fönstren och begrep att där skulle bli vildt slagsmål. Han hade hört och sett tillräckligt för att förstå det en del af bypojkarna ville "klå upp" utsocknesbrudgummen, som tagit den fagra rika bruden från deras by. De hade druckit brännvin för att morska upp sig.
Dagens Ord
Andra Tittar