United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fader Mäienen, som fått ett lönande arbete af en privat person i Petersburg, tillbragte sin lediga tid med att agitera för henne lika energiskt som för sina egna underbarn.
För det är kläderna som gör det suckade melankoliskt fru Mäienen från sin bordsända som man är klädd, så gör man lycka i stora verlden, man kommer ingenstädes med äkta finsk ärlighet och sanningskärlek, neej, glitter och krams och fåfänglighet, sådan är verlden!
Ni ser ut, som om ni inte förstod svenska, fortsatte Nadja, hvad skall jag sjunga? Någon liten vacker aria, proponerade fru Mäienen blygt, om vi skulle ta Lucrezia Borgia, »nella fatal», och hon gnolade melodien. Nella Fatal? Känner jag er Nella! Visst inte. Hitta på något annat. Kanske Fidès' aria ur »Profeten.» Hvad för en profet? Daniel eller Manasse, dem känner mamma till, inte jag.
De talade alla till henne. Alla surrade i öronen på henne. De berättade om sig sjelfva, om hvarandra, om familjen Mäienen, familjen Mäienens utmärkthet och om hela verlden i förhållande till familjen Mäienen. Familjen Mäienen, fattig, talrik, obemärkt, hade likväl sin storhet, sin rikedom, sin ryktbarhet. Det var talangens och snillets storhet, rikedom och ryktbarhet.
Fru Mäienen sprang fram och tackade sin dotter, de gröna negligébanden fladdrade om henne, hennes ögon lyste af stolthet och förtjusning. Fina sjelf torkade svetten från pannan, snöt sig och förklarade anspråkslöst, att »det här var nu ingenting, herrskapet skulle bara höra min solokonsert».
De unga damerna försvunno som rök dit fotogénkökets läckerheter lockade dem. Man begynte samtalet hviskande. Fru Bäck berättade hvad hon visste om Nadja. Fru Mäienen himlade sig och ville icke tro. Det var kanske till sist bara inbillning. Kära hjertandes, det är visst förtal! Det är svekomanerna, som ha spridt ut det. Nog är hon litet oförsigtig, men det är ju bara naturen.
Hon slog ihop händerna och gaf sig till att skratta. När hon kunde hejda sig, slängde hon sig ned på soffan och utbrast, ännu i skratt: Men är ni galna, gummor, hvad skall jag sjunga? Lilla fru Mäienen blef litet dekontenancerad, fru Bäck gjorde en något förvånad mine med sin mustaschbeprydda läpp, och begge sågo på hvarandra.
Det skulle komma besök i hemmet i dag, först skulle presten göra sin vanliga rond, derefter väntades några af Finas egna vänner för att hälsa på. Det var en lycka, att allt var så väl i ordning. Direktrisen var utrikes på föreläsningsresa, men underföreståndarinnan var på sin plats, likaså uppsyningsfrun, tvättföreståndarinnan, syfröken och sist och förnämst hon sjelf, Josefina Susanna Mäienen.
Det är så att hör du, för mig bort till fru Mäienen i gröna salongen, jag kan inte se det der kurtiserandet. Förlåt, söta Atte ... ett glas vatten, men kokt, du jag törs inte dricka Neva-vatten, för jag blir strax dålig. Kom! Hon tog hans arm och gick ut. Nadja och Carl hade ingenting märkt, de fortsatte sin lilla scen vid kakelugnen. Fru Mäienen satt med husets värdinna och utgöt sitt hjerta.
Var Lugnkvist skrattade Nadja jag skall vara så utomordentlig, att ... och så skall jag sjunga för er... Det ringde till bords. Sällskapet bestod till fyra femtedelar af familjen Mäienen. Så var der en ung nygift finsk ingeniörofficer med sin hustru, för resten ingen. Herr Adolf satt i högsätet och såg ut, som om han varit främmande hos sig sjelf.
Dagens Ord
Andra Tittar