United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av. Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit. Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.
Finge jag bara pojkäcklet i fingrarne, så skulle han väl få veta mumlade han halfhögt, men varseblef med detsamma den lille, som dernere i dalen vid stranden ännu roade sig med samma lek som nyss vid fiskartorpet. Pojken gnolade sakta för sig sjelf, hvisslade då rösten icke räckte till och njöt i fulla drag i utöfvandet af sin nyss med den rara slanten prisbelönta konst.
Vinden gnolade något för sig själv i de stora, gamla träden, ett långt stråkdrag, som svällde ut och tynade av och somnade bort.
Ni ser ut, som om ni inte förstod svenska, fortsatte Nadja, hvad skall jag sjunga? Någon liten vacker aria, proponerade fru Mäienen blygt, om vi skulle ta Lucrezia Borgia, »nella fatal», och hon gnolade melodien. Nella Fatal? Känner jag er Nella! Visst inte. Hitta på något annat. Kanske Fidès' aria ur »Profeten.» Hvad för en profet? Daniel eller Manasse, dem känner mamma till, inte jag.
Anna-Lisa kände väl den sången, men det bar henne emot att sjunga ensam och på främmande ställe. "Sjung, hör du", ropade gossen, med sjuklingens otåliga röst. Anna-Lisa gnolade sakta: "Hvar jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst."
En gång skulle det skrivas en visa om honom, som skulle sjungas över hela landet. Till och med Ida i köket, som nu gnolade om farbror Ekenström, då hon lagade maten, skulle en gång sjunga om honom, Stellan, som hon under alla dessa år varit så ovänlig mot. Stellan sörjde ej över farbror Ekenström som han sörjde över Kalle Möller.
Callo teg som en mur, han låtsade som hörde han intet, utan gnolade en visa, under det han gick inåt gården. Liisa stod och såg förargad ut, satte armarne i sidorna och borrade sina ögon rakt in i den lilla grälsjuka gummans skrynkliga ansigte. Akta hon sig, käring! Hvad har hon med oss att göra? röt hon.
Tao stod ensam på sin hylla och grinade som en djävul David stupade kull bland alla kappsäckarna, hans huvud var så hett och ryggen värkte. Tao gnolade igen, hans röst var som ett råttpip. Ziri kysste David. Nu ger vi oss i väg, viskade hon. Och de lämnade alltsammans och sprang.
Det kunde vara den första vita och mjuka kvinnan, Eva! Det kunde också vara Ellen, eller Märta... Om det vore Märta! Och åter fladdrade de gula fjärilarna för hans ögon, höjde sig och sänkte sig, nalkades och flydde. Och luften var blå och tom, och vinden gnolade och somnade bort, och det blev tyst. Tomas spratt till. Det var någon som kittlade honom på läpparna med ett strå.
Lilli gnolade på sopranstämman i en af Mozarts terzetter, gjorde små vigilanta löpningar och gladde sig åt sin lilla stämmas stora böjlighet. Kaffet dracks under trugningar och krus. Fina hade låtit koka det riktigt starkt och godt. Så skulle man bese inrättningen. De gingo öfver gården, till tvätthuset, alla damerna. En ljum, våt ånga slog dem till mötes.