United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det har aldrig funnits en mera träffande illustration till den gamla sanningen att i pennningfrågor, som i alla andra, är »honesty the best policy» = ärlighet varar längst. Men de visa män, som gjorde detta, sörjde för att anskaffa en fond af etthundra millioner dollars i guld för att inlösa dem, så att hvem som helst som har en greenback kan gå till banken och utbyta den mot en dollar i guld.
Jag kunde icke fatta huru någonting sådant var möjligt, men när jag stått där en stund, föreföll det mig dock naturligt. Då han icke brydde sig om mig, sörjde han ej häller öfver vår skilsmässa, tänkte jag. Och samvetet sof, och minnena hade bleknat. Nya känslor, nya intressen hade jagat dem på flykten. Om äfven jag kunnat bli lika kall gentemot honom! Men jag kunde icke.
Det hjälpte inte att mamma stretade emot och bad Sven inte bry sig om, vad de stora gossarna sade. Det hjälpte ej ens, att hon bad Sven för mammas skull behålla sina vackra lockar, som mamma tyckte så mycket om. Sven höll på, att de skulle bort. »Jag vill inte se ut som en flicka», sade han. Mamma sörjde vid blotta tanken på, att någon skulle så mycket som röra vid de vackra lockarna.
Min mor, som sörjde mycket häröver, brukade säga: Det är straffet, därför att du i din ungdom inlät dig med rabbi Schamils otuktiga dotter. Jag åter var mera böjd att skjuta skulden på hennes alltför stora klokhet och min dårskap att vilja överlista henne. Då en fåvitsk son vill leda sin kloka mor vid näsan ack, då skrattar satan!
När herr Lundstedt lyckats utfå postväskan och med densamma vandrade över mon, var han mycket tankfull och nertryckt, men det fanns en ljusglimt. Visserligen sörjde han över att han icke kunde leka mer, men den tryckande känslan av skuld över ett brott, han deltagit i, var något minskad, sedan han hört att andra också hade sina fläckar.
Men om det skulle hända, då skulle hon vara som i himlen och skulle inte bry sig om, fast hon skulle svälta eller hvad som helst, ja, fast hon skulle blifva stenblind. Ville sörjde inte och inte Petu heller särdeles, om de också ibland voro liksom försjunkna i tankar. Frun hade hemtat åt honom byxor, och han klagade ett par gånger öfver, att modren inte hade sett dem.
Han hade sitt sextonde år ej nått, Ja, ung han dog; Dock sörjde en blödande här hans lott, Själf pröfvad nog; Dock stod kring hans läger i tyst förbund Af krigets ädlaste kämpar en rund, Och hvad för de tappre han varit, Det syntes i denna stund: Ej veklig klagan, blott saknad tung, Blott sorg var spord.
Han ville vara ensam. Han kände, att han och hans far ej sökte samma mänska härute, att de sörjde olika personer. De älskade samma kvinna båda två, men på olika sätt: fadern älskade det jordiska hos henne, han själv det himmelska. Men efteråt ångrade han sig, och ju mera det närmade sig till kvällsvarden blev han rädd, som om han ertappats med någonting hemlighetsfullt och otillåtligt.
Nionde sången. Sådan sörjde han nu, den varubeprisande Ontrus, Och uppväckte hos mången de svalkande tårarnas vällust. Äfven fuktades du, förståndige Petrus, i ögat, När på din hustru du såg, den goda, förståndiga Anna, Och på din resliga son och din väl uppfostrade dotter, Gladt erinrande dig, hur på Tjäderkulla de samfälldt Bodde i ostörd ro som fågelungar i nästet.
Och män från Gat, som voro födda där i landet, dräpte dem, därför att de hade dragit ned för att taga deras boskapshjordar. Då sörjde Efraim, deras fader, i lång tid, och hans bröder kommo för att trösta honom. Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son; och han gav honom namnet Beria, därför att det hade skett under en olyckstid för hans hus.