Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 21 september 2025


För första gången darrade hennes röst en smula. Men hon hämtade sig snart och fortfor: jag förstod, hur det var, blef jag upprörd och kunde inte beherska mig! Jag grät och sörjde, och det var mitt eget fel. Alltnog, jag blef sjuk och hela vårt hopp gick om intet. Ännu kan jag inte resa, jag har inte öfvervunnit det och inte återfått krafterna. Men doktorn tror, att om tre

blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Och under det att han gick, ropade han : »Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått i ditt ställe! Absalom, min son, min sonOch det blev berättat för Joab att konungen grät och sörjde Absalom.

Och i sin fruktan sade de intet till någon. Men efter sin uppståndelse visade han sig första veckodagens morgon först för Maria från Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar. Hon gick och omtalade det för dem som hade följt med honom, och som nu sörjde och gräto. Men när dessa hörde sägas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke.

Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas. Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.

Hvarför hade hon legat här i boden i kölden? Hvaröfver sörjde hon? Ah! Således medvetandet af denna olycka, som hon länge burit utan att hafva känt den. Hvad sörjde hon? Förlusten af honom, honom, som, det kände hon nu, icke var henne värd? Det kom med ens en skön välsignelserik känsla af nåd öfver henne, af Guds nåd. Gud, som hon nyss glömt.

Hon förstod dessutom ännu det, att mannen oroligt betraktade henne och sörjde, att hon inte var som förut. Allt var dunkelt för hennes ögon, och likväl såg hon; det susade i hennes öron och likväl urskiljde hon deras röster. Hon önskade ingenting och längtade inte efter något. Om alla verldens skatter hade varit der framför henne, skulle hon sett dem med likgiltighet.

Han skriver nämligen till den sörjde levande skalden och tackar honom för det odödliga stycket konfirmanderna, sålunda: »Jag tycker mycket om dem, isynnerhet den idylliska inklädningen, som är verkligen charmant.

Och hon såg kärleksfullt in i den lillas ögon. "Min mor dog, när jag blott var fyra år, och min stackars far, som älskade henne innerligt, sörjde djupt. För att döfva sorgen kastade han sig uti ett omfattande affärslif och genom att gagna sitt fädernesland och sina medmänniskor, sökte han lindring i sin stora smärta.

För den slocknande gnista af lif, som fanns kvar, kände hon kärlekens varma tillgifvenhet, men själfva det jäsande stoftet ingaf henne en oöfvervinnelig vämjelse. Hon grät och sörjde öfver, att det var , men det förblef . Det hon älskade, var hans känslor och tankar; det andra betydde ingenting för hennes hjärta.

Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt; och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle se hans ansikte. Och ledsagade de honom till skeppet. Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar