United States or Australia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han lotsade fabrikörn ut i tamburen, där stod Julius Krok. Nå, ingenjören, det blir en livad diskussionsklubb Krok svarade icke, han stod på lur bakom dörren som en katt. När stojet lagt sig något rusade han in i salen, sprang upp på tribunen och drev doktorn en örfil. Nej se! sade redaktören. Lammet tog humör. I nästa ögonblick skållade nya skrattsalvor.
Krigiska minnen Fyllde hans själ, och glömmande ensamheten och bristen, Nådde han herrgåln, stolt som en vapenbroder till ägarn. Men då vid trappan omsider den modige trafvaren stannat, Gick han behagligt att fira sin kväll bland folket i stugan, Medan till salen glad den vänliga flickan begaf sig.
Då nämnde jag staden och skolan; alltmera bekymrad och förlägen blev han och jag såg att han kramade sitt minne. Han sa: Min skolgång var något vidlyftig och jag besökte många städer och läroverk. Men låt oss sätta oss, så kanske det klarnar. Vi togo plats mitt i salen och han beställde för oss båda allehanda läckerheter i mat och dryck, som ditintills och dädanefter varit mig förvägrade.
Akta er, låt hans skatter och guld ej fängsla ert hjärta, Akta er, saknad och harm är den femtioåriges hemgift. Hvad, om den gamles teg är större än andras, hans boning Högre sitt tak, på våningar höjdt, mot himmelen sträcker, Borta är lyckan ändå: för trefnaden gulnar ej axet, Kärleken sitter ej mild i den målade salen och glädes, Sorgen sitter där blott, och förtreter i kamrarna dväljas.
Men så sluta då upp, kära barn ! Jag brast själf ut i gråt och hörde icke att det gick i tamburdörren och icke häller att någon rörde sig i salen. Först när det stod ett elegant, ståtligt fruntimmer på tröskeln till barnkammaren, spratt jag till. Agnes! God afton! Jag torkade mina tårar och bjöd till att beherska mig. Förlåt, snälla Agnes. Jag är för tillfället ensam med barnen.
Och Elia tog gossen och bar honom från salen ned i huset och gav honom åt hans moder. Och Elia sade: »Se, din son lever.» Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman, och att HERRENS ord i din mun är sanning.»
Man har låtit mig förstå, att hon har viktiga förbindelser där och kanske upplysningar att ge mig. Junot gick med en bugning. Han skakade på huvudet för sig själv. De omkringstående hade hört general Bonapartes sista, högt uttalade ord. Kretsen vidgade sig strax omkring honom och Edmée. Han satte sig på en låg stol mitt för hennes och vände ryggen till salen.
J. A. Broms hade på gamla dagar blivit en öm make. Fru Kroks Lisen städade salen och bar upp mat morgon och middag. Sitt "kaffe med dopp" förtärde han på krogen Tre Remmare, någon gång hos Carléns. I skymningen lunkade han hem, tände sin lampa och började rota bland sina papper. Men när papperen rasslat en stund, blev gubben mörkrädd.
Den gode öfversten satt under rättegången på sin vanliga stol i salen och afhörde allt med spänd uppmärksamhet. När utslaget fallit, blinkade han förtroligt åt herr Gåsevinge och gaf honom tillika med handen tecken att nalkas. "Den saken skall ni hafva tack för", hviskade han honom i örat, "gif mig nu inlagan mot Pavola." Herr Gåsevinge hade ingen undflykt.
Bli de rättskaffens, komma de att hårt döma den gamla jarlen, som ännu var nog lågättad att göra låga gärningar... Skulle det också smärta dem att högt tadla sin egen far i salen, skola de ändå göra det sedan, när de sitta i stillhet vid elden. Det förlåter jag dem.