United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon står ute i tamburn å väntar. Hon vill tala mä'n. Pallra sig ut bara. Stellan gick långsamt till tamburen och stack ut huvudet. Det var Rose. Det var redan skumt där ute. Han kunde knappast urskilja hennes ansikte. God da, Stellan, sade hon med en röst, som lät underligt mjuk. Han var blodröd i ansiktet. God da, svarade han kort. Får ja tala me dig, Stellan?
"Ja, höra bra", fortfor ryssen att orera, och då jag i detsamma äfven gick ut i tamburen, räckte han mig ett besynnerligt instrument af glas, något när i form af ett öra. "Ska' dä vara's? två rubel silfver, ah, höra mycket bra's!"
När han kom ut i tamburen, såg han det håliga, rynkiga gumansiktet försvinna utåt köket igen. Hon hade således spionerat. Han skrattade, vad rörde det honom. Plötsligt fick han en idé, han smög sig sakta uppför trappan och stannade framför en dörr med namnet Persson. Det måste vara här, tänkte han, han var mycket blek och nästan alldeles lugn.
Det var från en sådan promenad Stellan just nu återvände till det vita huset vid Svanegatan. Dörren mellan tamburen och salongen stod på glänt. I lilla förmaket innanför salongen hörde han sin fars och farmors röster, medan han tog av sig ytterkavajen. Då han hängde upp mössan, blev han plötsligen stående med mössan på hängaren och handen hållande i skärmen.
Mannen ämnade av någon anledning ej släppa in David, ty han steg ut i tamburen, sköt till dörren bakom sig och frågade med otålig röst vad det var fråga om. Ni pinar barnen, svarade David häftigt, varför gör ni det? Till svar snurrade mannen nästan runt, stannade sedan och stirrade enfaldigt på David. Hans ansikte blev med ens mycket rött.
Och det fordras en annan penna än min att skildra vad som sedan hände. Men då tant Maria äntligen stod i tamburen och fått på sig hatt och kappa, skrek hon med hög röst: Om han gjort det med någon av sina syskon, skulle jag inte ha sagt något, men med mig, en #gammal# människa. Sådana äro de gamla människorna. Det är sannerligen inte roligt att vara barn nu för tiden.
Han gick mycket långsamt med kuvertet i fickan och när han hunnit in i tamburen frågade han skuldmedvetet: Ä pappa hemma? Ja. Han smet ögonblickligen in på sitt rum och gömde kuvertet allra längst nere i en byrålåda. Men allt eftersom tisdagen och nästa danslektion närmade sig, blandade sig en annan känsla med förnimmelsen av synd och brott.
En eftermiddag, då han som vanligt gick upp och ringde på hos direktör Möllers, svarade jungfrun: Jo, fröken är hemma. Men jag vet inte jag ska fråga Han blev stående i tamburen och väntade. Till sist kom fru Möller själv ut. Greta kan inte ta emot. Hon är sjuk. I flera dagar var Greta sjuk. Och så en eftermiddag, då han kom hem från skolan låg ett brev på hans skrivbord.
Hvad skulle hon säga honom? Var detta ej en blind obetänksamhet, hvilken hon dyrt skulle få betala? Förnuftet hviskade: gå ej! och hon stod tvekande vid dörren. Men en blick genom fönstret stärkte hennes beslut, och hon öppnade dörren. I tamburen syntes blott en kypare, som kastade på henne en undrande blick. Hon sade halfhögt och fullkomligt lugnt: var god och bed herr Hagen komma ut.
En råtta tittar på mig med tydlig lust att komma närmare. Jag schasar bort den, men den kommer tillbaka med en till. Store Gud, har jag delirium, jag som ej druckit mig rusig på de tre sista åren? Jag byter plats och lägger mig på mattan i tamburen. Den barmhärtiga sömnen sänker sig ned över min plågade själ, och jag förlorar medvetandet om mitt lidande, kanske under en halvtimme.