United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Föreställ er att ett vackert exemplar af en gammal jakthund, som väl skött sin syssla, samlade en otalig mängd villebråd i parken, gödde dem och sade till sina valpar: »Se här, pojkar, jag har med stor möda samlat dessa djur, och nu vill jag att ni roar er.
Därefter tog Job till orda och sade: Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig. Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta. Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig? Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Det stod plötsligen klart för honom, att konfirmationen var någonting, som gällde hans själ... Han hade under det sista året ej varit helt och hållet okunnig om att han ägde en själ. Han befann sig i de första pubertetsårens svårmod, i tiden för de dvaltyngda, förvirrade drömmarna före det långa, plågsamma uppvaknandet. Han var otålig och nervös.
Vet du vad det är att rida från gård till gård och fråga, men aldrig få något svar? Jag har lidit så mycket, att nu sviker mig glädjen, till och med när han äntligen har rätt att komma. Jag begriper inte ett ord, gubbe, bara det, att du med en eller annan bekännelse vill tigga min gunst. Den stund du föll med din herre, blev din nåd litet värd, tänker jag. Jarlen gjorde en otålig åtbörd.
Han ville köpa huset, bli fastighetsägare: all right, pengar på bordet! Jag skall betala er efter köpet, allt, kontant! svarade den olycklige. Man hånskrattade åt honom. Man tog honom för en förryckt. Månad efter månad irrade han kring huset, stirrade på det, sökte åter och åter gräva sig in under det. Man blev otålig; man satte honom på hospital.
Det blir bättre, när jag kommer hem till mitt arbete igen. Jag längtar till min trånga cell på kungsgården. Det sorglösa livet här gör mig otålig och ännu är du halvt en hedning, Inge! Jag varnar dig i tid. Jarl, vi måste dricka tvemännings, utbrast Julia med bitter glättighet och läppjade på hornet för att sedan räcka honom det.
Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att den icke kunde vägas, och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i myckenhet till David.
Lars den äldre skakade på huvudet, Lars den yngre skakade på huvudet. Basilius blundade, rynkade pannan, otålig över avbrottet. Träsken upprepade; alltjämt pekande med stråken. Har något hänt? Vad då, då? Gästgivarn sade: Jag går till ögårn. Och han drog till med ett litet löje. För det har hänt, att det ska plöjas. Det plär hända mest var höst.
Vad dalgången var glödande vacker just nu, solen brann som påskeld mellan Rousannas mörka åsar. Själva skatornas vingar lyste av glädje. Hur kunde Gud Fader ha en så vacker värld åt alla sina fula ungar? Blev han inte otålig på oss? Hade han ingen profet att sända hit ned och tala om det där för oss som han sade sig ännu icke kunna säga åt lärjungarna, emedan de då ännu ej kunde bära det?
Det var alltså ingenting annat att göra än att tro. Stellan fick ej vara med inne, när hans mor kläddes till den sista vilan. Men han var inte otålig över att det tog så lång tid. Han förstod, att när hon skulle vila så länge, behövdes det särskilda anstalter. Ja, det var underbara dagar, högtidliga och spännande. Det fanns endast en sak, som störde. Och det var hans mor.
Dagens Ord
Andra Tittar