United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ack, mitt lättare var Än hans, som af synder ej visste. Dock längtar jag arma att somna. O Jesu, jag följt till Getsemane dig, Men tänker på ro, då du kämpar för mig; Förmår jag då ej Att vaka, fast krafterna domna? O, räckte min nöd som jorden så vidt Och högre, än skyarna tåga, Och finge jag se ditt anlete blidt Och fram till ditt hjärta mig våga, Hvad vore mig nöden mot nåden?
Kära, jag kan icke stanna! Hur smekande var icke hans röst! Nu skola vi ju skiljas. Jag kommer igen i morgon. Men jag längtar mig död. Nej, nej, icke längta, utan vara lugn. Jag kan icke.
Det var bittert att nödgas erkänna, att de känslor, man drömt skulle räcka under en hel levnad, ej visat sig kunna bestå provet längre än ett par veckor. Han kände sig lumpen och usel. Men han längtade efter henne som den besudlade längtar till renheten. Han hörde henne spela piano där uppe. Hon var ensam nu, alldeles ensam.
Ingen äger han mer, som delar hans torftiga håfvor; Ingen städar hans bädd, och ingen bereder hans måltid; Ödsligt är allt, ett ord af människotunga förspörjs ej. Lyssnar han, hör han furornas sus i den vintriga stormen; Längtar han stundom att se en lefvande varelse, söker, Ensam liksom han själf, den ströfvande vargen hans boning.
Nästan var afton kommer Sven till mig. Han kommer inte, när jag vill, eller när jag ber honom komma. Inte när jag gråter och längtar, sträcker mina armar efter honom och ropar hans namn. Men när jag minst anar det, då ser jag honom sitta bredvid mig. Och när jag då är riktigt lugn och glad, då ler han emot mig och ser lycklig ut.
Jag vet knappast, om jag skall giva priset åt dina axlar eller åt dina händer, som i afton äro så mjuka och vita av mjölet. Jag är kanske inte den jag borde vara för honom, svarade drottningen. Men varför går du själv så modlös och hågsjuk, när alla äro glada? Syster, sade hon efter att en stund ha stått och flyttat bärnstenspärlorna som kulor på ett radband, jag längtar hem igen till mitt land.
Det är Salik och hans män, som återkomma från ströftåget. Alhejdi, som sutit på kullen och skådat utåt, stiger opp, hennes slöja fladdrar för vinden, handen skuggar de dunkelsvarta ögonen, blicken spejar. "Det är han! Jag kan redan igenkänna färgen på hans turban. Men hvarföre så långsamt? Längtar ej ditt hjerta efter Alhejdi.
Jag är gränslöst trött på all världens härlighet och längtar efter gröt, fisk och lugn på Kroksnäs". En god del af året 1852 var Runeberg upptagen af att inreda den nya gård, han köpt sig sagda år, sedan den gamla vid Krämaregatan, där han bott i tretton år och skrifvit sina förnämsta dikter, blifvit för obekväm för den växande familjen.
Men jag känner, att det är den grundtonen som skall bli förhärskande. Jag har gjort toalett, men jag väntar icke, att han skall komma, jag längtar åtminstone icke, fast det naturligtvis skulle bli mig en stor glädje, om jag finge se honom.
Om nordens skönhet var hans sång, Hur glad dess himmel är, Hur dagen glömmer, natten lång, Att gå till hvila där; Hur skuggan där är djup och rik Inunder björk och al, Hur guldbestrålad hvarje vik Och hvarje bölja sval. Hur ljuft, oändligt ljuft, det är Att äga där en vän, Hur troheten är hemfödd där Och längtar dit igen.
Dagens Ord
Andra Tittar