United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !


Bevares väl! Jag skulle skäms ögonen af mig. Slet du bandet, är det din skyldighet att ta första steget förstår du inte det? Och i sådant är en kvinna alltid »nimmare i nyporna» än en karl. Ni ä ju båda två bra människor med godt anseende hos alla. Jag skulle inte kunna! sa hon sakta. Håller du inte en smula af honom ? Visst gör jag det för prosten kan jag ju godt erkänna det.

Om man vid ett och annat blad af hennes skrifter upptäcker och kan klaga öfver ett menligt inflytande hennes talang af åsikter, som voro tidens och som genom detta umgänge fingo väg till henne, är man ur en annan synpunkt förpliktad att erkänna, att den gedigenhet, klarhet och hållning, som karakterisera hennes kompositioner, icke blott i allmänhet, utan öfverallt, och äga en ädel del i deras skönhet, utbildats till mognad just genom åsikter, inhämtade medelst samma umgänge från samma tid.

Med trehundra ryttare kommer jag från konung Inges hov i Västergötland för att utrota de sista återstoderna av hedendomen i denna trakt. Och hårt ämnar jag slå till. Men jag har också ett annat ärende, som inte mindre ligger mig hjärtat. Inge har skickat mig med en hedersgåva till er husbonde, som jag hädanefter inför alla högt tänker erkänna som min far.

Trodde de icke sina egna ord, när de läste syndabekännelsen eller läto prästen stå där förskansad innanför altarringen och säga det deras vägnar, medan de lågo tysta sina ansikten och kanske logo över, att de narrat honom säga det, som de aldrig ville erkänna. Kanske det också var ett sätt att leka, ett sätt att dölja.

Träffa vi åter Moses i ämbetsmannens maktpåliggande ställning, är han mera nitisk än, vi måste till vår blygd erkänna det, våra egna.

Vad Moses gjort för Sverige, det kan ännu icke till fullo uppmätas, men en tacksam eftervärld skall erkänna att det var mycket. Han har också å sin sida vunnit nationens odelade kärlek och högaktning, som han förtjänar.

Det skulle för övrigt vara svårt att bestämma, vem av de två som egentligen hade mest att säga den andre. Och om jag hade sett dem länge och fick lust att vara med, blev Sven svartsjuk och satte ut sin lilla röda mun, att mamma måste förebrå honom hans uppförande mot familjens överhuvud och tala om, hur snäll pappa var. Detta ville Sven emellertid ogärna erkänna.

Jag vill aldrig för andra erkänna dina svagheter. Du har varit säker , att jag var en nolla. Du vet hvarken hvad jag tänkt eller känt. Om mitt förflutna vet du intet. Du har varit säker , att jag aldrig lefvat. Du känner mig icke. , du tror, jag är liten. Därför tror du, jag skall anse mig förskjuten, när du icke bryr dig om mig.

Det var till och med mycket troligt att han skulle målet, men ännu länge måste han innerst inne erkänna, att han det hela taget ej utmärkte sig framför de andra kamraterna i annat än det allvar, han tillskrev sig själv. Kanske låg anledningen till utmärkelsen hos föräldrarna? Han tänkte sin far... Och han skakade huvudet. Nej, han kunde omöjligt vara predestinerad.

Han har blott i fyra månader varit enkling. Den förra hustrun har knappast hunnit kallna i grafven. Enklingssorgen är snart förgången, det vet du ju nog. Och nu är han väl i sjunde himmeln och förtjust att den förra hustrun dött. Det kan väl aldrig vara möjligt. Kanske inte medvetet, kanske utan att tänka det och utan att erkänna det ens för sig själf.